Brolings Bebis

Med smala ben och mycket snor

2010-02-15T19:45:00.005+01:00

Då var Signes första födelsedag till ända. I morse fick hon hoppa upp i föräldrasängen där hon blev sjungen och hurrad för. Sen fick hon paket - en bok med fina djur samt en gollig gammal docka. Mycket bra presenter tyckte Signe. Och vilket tjusigt presentpapper WRAAAH!!!!!1 tyckte hon också.

Vi har förresten bestämt att hon väntar med förskolan till augusti. Platsen vi skulle fått blev försenad och dessutom var den inget att ha. Vi får pussla och fixa och ta hjälp av snälla mor- och farföräldrar. Sen håller vi tummarna för att Malmö sköter sitt jobb bättre i höst.

Nu när Signe är ett år så är hon ingen Brolingbebis längre. Hon är en egen person med en egen vilja och syn på världen. Därför passar det bra att avsluta bloggen idag. 725 inlägg blev det och en jätterolig resa har det varit. Men nu ska Signe få växa upp ifred från putslustiga beskrivningar över när hon bajsar ner sig och springer in i dörrar. Kanske kan hon börja blogga själv om ett par år, och skriva om när hennes pappa backar på rullatortanter med bilen och tappar byxorna på Möllevångstorget. En HÄMNDBLOGG! Det håller jag inte som omöjligt, hon är ju trots allt världens smartaste lilla tjaj.

Jag ska förresten göra en bok av den här bloggen. Typ samla ihop dom bästa inläggen och sätta samman hela äventyret från första ultraljudet fram till dagens datum. Om någon är intresserad av att skaffa ett ex framöver så är det bara att maila mig en rad på emil.broling@gmail.com så skriver jag tillbaka när boken är släppt och färdig.

Tack till alla som har läst och kommenterat. Det har varit jätteroligt att läsa!

Nu sover Signe sött och imorgon vaknar hon upp till den första dagen på hennes andra år. Jag längtar redan.

Puss och kram mitt älskade barn. Vi ses imorgon!

Ettårsdagen

2010-02-14T20:12:00.004+01:00

Sådärja, äntligen lite stiltje. Det har varit fullt upp på sista tiden. På dagarna har jag tagit hand om dotra mi och på kvällarna har jag pluggat programmering, sökt jobb, haft fint med Elin, glott på film, läst böcker, torkat kräk, torkat bajs, samt surfat en del på det världsomspännande nätet. Sen har klockan blivit midnatt och så har jag önskat att dygnet hade fått vara åtminstone dubbelt så långt.

Nu äter jag tårta. Signes födelsedagstårta! Javisst för imorgon fyller hon ett år. För exakt ett år sen satt jag och Elin och tittade på Melodifestivalen här hemma i soffan och tog tiden mellan värkarna. Då hade dom inte börjat göra ont än. Några timmar senare tittade den här lille vännen fram:

Och här är vi nu, 365 dagar och 3 decimeter senare:

Sicken resa va! Och det bästa är att det bara fortsätter och att livet med Signe bara blir bättre för var dag man umgås med henne. Hon är helt fantastisk, min lilla unge.

Ett tips till alla som inte har barn än: skaffa det på en gående gång. Ni vet inte vad ni missar.

Snart dags

2010-02-14T12:29:00.001+01:00

Mycket att stå i och dåligt med bloggtid. Imorgon fyller Signe 1 år. Återkommer ikväll. Tudelu!

Uppåstå

2010-02-10T20:27:00.005+01:00

Idag skedde en milstolpe i Signes utveckling. Hon lärde sig att ställa sig upp själv från golvet utan att hålla fast i någonting! Det var fantastiskt att se. Kände mig som Charles Darwin när han bevittnade hur apmänniskan övergick till upprätt ställning. Eller det gjorde han ju förstås inte i ordagrann bemärkelse, men ja hit och dit.

Som jag fattat det ska den normala processen vara så att bebisen först lär sig denna manöver, varpå hon efter det börjar pröva på det där med att gå. Signe gjorde ju som bekant precis tvärtom: gå först, stå sen. FAIL! Skönt att ändarna har mötts till sist. Nu är hon liksom färdigbakad.

Hennes vokabulär har utökats de senaste dagarna. Nu är det mycket scchhh och tjoooo och swosch-ljud som gäller. Och humörsvängningarna är förstås lika härliga som vanligt. Ska hon bli glad? Arg? Omöjligt att förutspå!

Väntan

2010-02-09T21:07:00.003+01:00

Här i Malmö har vi en garanti på att få en förskoleplats på önskat datum om man söker minst fyra månader innan. För att vara på den säkra sidan sökte jag och Elin dagis för Signe i mars förra året, alltså för nästan ett år sen. Eftersom vi inte hört någonting och 1 mars närmar sig med stormsteg så ringde jag stadsförvaltningen för att kolla läget. Får reda på att vi inte kommer få någon plats den 1 mars. Däremot kanske den 1 april om vi har tur. Hurra så bra! All planering åt skogen. Och när får vi reda på vilken förskola och vilket datum vi blivit tilldelade? frågar jag. I värsta fall den 28 februari svarar hon. Alltså dagen innan vårt tilltänkta datum. Jamen det ger ju oss jättemycket tid att planera om alltihop. Härliga tider! Tur att vi sökte ett år innan så att vi verkligen skulle vara säkra på att få plats i tid. Hörde ni det? ETT ÅR!

Ack denna vår, hur ska det gå?

En helt vanlig dag

2010-02-08T12:19:00.002+01:00

Inatt sov Elin borta på sin praktik så jag var själv med Signe. Det var första gången som det hände, att det bara var vi två på natten. Tur att hon är lugn och fin om nätterna numera för det var inga större problem. Natten var tyst och rofylld.

Morgonen var däremot inte lika rofylld. DÄR! sa Signe och pekade på sin overall en sekund efter att jag tagit upp henne ur sängen. "Ja vi ska gå ut sen Signe, men inte nu" svarade jag. Den förklaringen köptes icke av lilla fröken Uttke. DÄÄÄR! WHAAAA! tjöt hon ursinnigt. Hon ville verkligen verkligen gå ut och det skulle inte ske efter vällingen eller blöjbytet, det skulle ske PRONTO. "Men du har ju nattlinnet på och det är snö ute" började jag lite medlande. Sen kom jag på att det var rätt lönlöst att försöka diskutera sakligt med en ettåring. Det var ju inte så att hon plötsligt skulle utbrista "Jaha jag förstår, dumt av mig att brusa upp, jag ber verkligen om ursäkt" och sen tassa in på sitt rum och leka med gosedjur och vara ljuv. Alltså satte jag ner foten. Man får otroligt mycket skäll när man sätter ner foten.

Sen var vi på Öppna förskolan. Där skötte hon sig lika fint som vanligt. Hon tassade runt och lekte med olika grejer, klappade andra barn på huvudet och gav dom små saker i present etc. Under sångstunden satt hon helt stilla i en halvtimme och tittade storögt på fröknarna när dom sjöng sina fina sånger. Då var det fint att vara pappa.

Sen kom vi hem. Jag tog av Signe overallen och satte ner henne på golvet. "Nu har du varit duktig Signe" berömde jag. DÄR! sa hon och pekade på overallen. Dags att gå ut igen!

Snart födelsedag

2010-02-05T13:21:00.001+01:00

Luggen klippt och putsad inför ettårsdagen!

Ett barn ska jag ha

2010-02-03T19:37:00.003+01:00

Signe har nu äntligen lärt sig att omfamna insomnandet. Oj som hon har kämpat emot under alla dessa månader. Så fort hon har märkt att ögonlocken blivit tunga så har hon börjat härja, tjata och skuggboxas i sängen, allt för att hålla Freddy Krueger borta. Hon har ju somnat till sist, men alltid under PROTEST. Därför är det en ljuvlig syn när hon numera ligger helt stilla med sin gosehund i famnen och sakta sluter ögonen. Och minuten senare andas hon sådär fint som sovande bebisar gör.

Bebis förresten? Det är hon ju knappt längre. När dom fyller 1 år så blir hon officiellt ett BARN. Oh så fint, med ett eget litet barn.

Crazy eyes

2010-02-02T12:27:00.004+01:00

I helgen lärde sig Signe en ny min - massmördarminen! Den ser ut litegrann såhär:

Och ibland lite såhär:

Och ibland lite såhär:

Okej den där sista hittade jag på, men dom två tidigare är faktiskt sanna! Massmördarminen kopplar hon på lite när hon känner för det. Ofta vid middagsbordet. Jag tittar upp från min tallrik och så sitter hon där i sin stol och glor på mig med sin läskiga blick. HJÄLP! Jag hoppas att hon inte menar någonting med den. Okej att maten kanske var lite för varm idag men det är väl inget att orda om Signe? Eller? Buhuu.

NÅJA. Dags att avlägga rapport om hur det har gått med vår "att göra måltiden till en glädjestund"-metod. Faktum är att det har fungerat riktigt bra. Vi kopplade bort alla tankar på att hon måste äta si och så mycket och att hon inte får spotta ut maten etc. Istället fick hon äta så mycket / lite hon ville och om hon spottade och kladdade så sa vi bara typ hohoho jahaja och låtsades som ingenting. Vi = suckers. Men faktiskt väldigt lugnt och behagligt för båda parter. No pressure! Och nu, en vecka senare, så äter hon bra igen. SUCCÉ får man väl säga!

Konstigt

2010-02-01T16:56:00.003+01:00

När jag bodde på Värnhem för några år sen så fanns där en extra risig uteliggare som brukade härja runt Värnhemstorget om dagarna. Jag minns att det gick rykten om att det växte en svamp på hans huvud. Alltså en riktig svamp, som en flugsvamp. Nu när jag tänker på det så låter det ju helt galet. Tror jag föll för vandringsmyten där alltså.

Jag ska även dela med mig av en annan myt, nämligen den om att kylan i södra Sverige skulle vara "råare" än den torra kylan i norr. Typ att minus tjugo i Norrland kan kännas rätt soft medan nollgradigt i Malmö är ett satans helvete och att detta har med luftfuktigheten att göra. Detta är alltså en MYT. Kyla är likadan överallt och luftfuktigheten påverkar kölden väldigt lite. Så nu vet ni det, veka skåningar!

Ytterligare frågor kan ställas i kommentatorfältet. Jag har svar på allt.

Mary Samsonite

2010-01-30T12:56:00.002+01:00

Signe sover middag i sin lilla säng. Elin sover middag i soffan. Jag läser en bok och är magsjuk.

Ni vet den där scenen i Dum Dummare när Lloyd Christmas har gett sin kompis laxermedel i kaffet varpå kompisen får tillbringa en kul stund på toaletten hos sin date. Så är det för mig just nu, fast byt ut "en stund" mot "ett dygn" och "date" mot "svärföräldrar." Härliga tider!

Nåja några skorpor och ett par liter blåbärssoppa på det så ska vi nog få ordning på torpet. Resten av dagen blir det att värma fötterna framför öppna spisen och längta efter bättre tider.

Upgrade

2010-01-28T21:08:00.006+01:00

Idag har Signe lärt sig att knacka på fönstret samt stänga toalettdörren när man ber om det. Hon är som en dator som uppgraderar sig själv mer och mer effektivt. I början var hon en ENIAC i några veckor, sen en 286:a med monokrom skärm fram till månad tre. Efter det har hon tuffat på som en hyfsat smart 486 DX2-66:a rätt länge, men på sista tiden har hon rusat förbi hela Pentium-skalan och blivit värsta Intel triplecore-ungen! I veckan lärde hon sig till exempel att peka på sitt huvud och sina händer och fötter när man frågar. Bara över en kafferast liksom. Sånt där tog ju veckor att nöta in förr i tiden.

Idag kuskade jag runt på stan med en bortglömd soppåse i barnvagnen igen. Den innehöll bland annat bajsblöjor och gammal äcklig sås. Inte konstigt att dom tittade snett på mig inne på Spirit Store.

Sjuk

2010-01-27T19:31:00.004+01:00

Ujuj inatt hade jag feberfrossa och idag har jag linkat runt här hemma och varit lika svag och ynklig som Mr Keats. Åh Mr Keats, din kropp är vek men ditt hjärta lyser starkare än himlens alla stjärnor.

Jaja hursomhelst så måste detta nog vara den bistra verkligheten när man tar med sitt barn ut i stora vida världen, som förskolor och dylikt. Signe har mått illa hela helgen hon med. Vi har ju annars haft en sällsam tur med vår dotters hälsa hittills. En enda lite pluttig förkylning på hela året har hon haft. Ingen feber, ingen spysjuka, ingenting. Säg den lycka som vara för evigt.

I övrigt lunkar det på. Jag söker jobb. Elin praktiserar. Signe pekar på olika saker. I morse när Elin tog upp henne ur sängen så pekade hon som en tok ut genom fönstret och sa NEE! NEE! Och vad betyder det? Snö såklart!

Förskolepeppen

2010-01-26T12:06:00.003+01:00

Signe är lite snorig i sin näsa så jag var tveksam om vi skulle gå till Öppna förskolan i förmiddags. Såg framför mig hur de snälla förskolefröknarna skulle förvandlas till arga skälliga tanter vid åsynen av Signes rinnande näsa. Men herregud du kan ju för HELVETE inte ta med ungen hit när den är sjuk!! Hur tänkte du egentligen? VA?! skulle dom fräsa. Och så skulle alla andra på förskolan titta på mig med nedlåtande blickar som sa SJUKT BARN och DÅLIG PAPPA osv.

Mina farhågor visade sig komma på skam när jag upptäckte att resten av barnkullen var minst lika krassliga som min dotter. Det hostades och harklades och snorades så det stod härliga till. En skallig unge kräktes en grön pöl precis bredvid Signe. Signe blev förstås väldigt intresserad av den gröna kräkpölen och villa dansa lite i den. Signes fader hann lyckligtvis gripa in i tid och bar snabbt bort sitt barn till andra änden av lokalen.

Hon är lite lugnare på förskolan numera. Inga strypgrepp eller andra bus har inträffat. Hon promenerar mest runt och tittar på saker, leker med grejer och pekar på andra grejer. Ibland korsas hennes väg av någon annan unge. Då glor dom lite på varandra innan dom fortsätter med sitt. Det är fascinerande att se så många barn i ett-tvåårsåldern leka på samma ställe. Ingen umgås med någon annan. Alla leker själva, med en lagom nervös förälder i hasorna.

Under sångstunden i dag så satt hon helt stilla i mitt knä i en halvtimme och tittade och lyssnade. Det är definitivt något av ett rekord. Normalt så brukade hon vara på samma plats i högst fem sekunder innan det är dags för nya äventyr. Hon är för fin, min lille tjaj.

Pratis

2010-01-25T14:07:00.004+01:00

Ett av Signes favoritord är IDA eller EDA. Eftersom hon inte känner någon Ida samt aldrig har sett Torsk på Tallin så måste det betyda något annat. Men vad? Ett tag trodde vi att det kanske betydde "Hejdå" för att hon verkade säga det oftare när folk skulle gå iväg. Men nu kommer det där ordet fram överallt och hela tiden. Inget barnet säger är en slump stod det skrivet i nåt skruttigt forum på nätet. I detta fallet känns det dock som det stämmer. Nåt måste hon väl mena!

Kanske "Är där?" eller "Är det?"

Förslag mottages tacksamt!

Ohungrig unge

2010-01-24T19:27:00.006+01:00

Hon åt glatt och fint i elva månader men nu har Signe till sist kommit på det där med matvägran. Innan åt hon typ allt. Nu äter hon typ inget, förutom vällingen. Den kan hon gå med på ibland. Annars kniper hon igen munnen / spottar ut maten / griper tag i skeden så det skvätter mat på den olycklige föräldern. Men va FAAAN ylar jag olyckligt när min nytvättade fina cheap monday-kofta täcks av bebisklägg.

Min och Elins taktik har varit att vara konsekventa. När hon spottar ut maten eller hugger efter skeden så har vi sagt NEJ på skarpen. När hon till sist har ätit så har vi berömt henne. Duktigt Signe!! Om hon blankt vägrat äta så har hon fått någon annan mat istället, typ välling. För mätt måste hon ju bli.

I fredags kollade jag upp läget på nätet och fick fram att vi tydligen gjort FEL FEL FEL, som Brasse säger. Man ska INTE säga till henne eller brusa upp när hon spottar ut ty att äta ska vara synonymt med glädje. Man ska heller inte berömma henne när hon äter ty att äta ska inte vara lika med prestige eller något som är "duktigt", det ska bara göras. Föräldern ska över huvud taget inte visa så värst mycket känslor under måltiden ty då vet barnet att det sitter på ett maktmedel. Om barnet vägrar äta ska man INTE ge det något annat att äta ty då vet barnet att det kan få precis vilken mat det vill. Vägrar barnet att äta sin middag så ska man hoppa över den och gå direkt på frukt-efterrätten. Vägrar barnet äta även den så kommer det garanterat att äta när det väl blir hungrigt. Det är ju trots allt väldigt få barn som svälter ihjäl i Sverige, stod det också, lite putslustigt sådär. Jaha, noll rätt på testet för oss.

Så nu vet vi det. Måltid = glädje. OK. Får återkomma med rapport om detta senare i veckan.

Baby stuff

2010-01-21T21:10:00.006+01:00

Jag har införskaffat en 26-tums LED-tv som jag har satt upp i taket ovanför Signes skötbord. Det är jättesmidigt att streama tecknad film trådlöst till teven så hon håller sig helt lugn och snäll när man byter på henne.

SKOJAR BARA. Klart jag inte har.

Eller...?

Inatt vaknade Signe cirka tusen gånger. Nu när man är van vid sin skönhetssömn så blir man helt förstörd av sådana nätter. Hade jag mött mig själv för nio månader sen så hade jag blivit skrattad i ansiktet och sparkad i magen för att jag gnäller över en sådan petitess. Detta är ju ingenting mot hur det var i början och det vet jag ju. Fast man glömmer så lätt. Nu när jag tittar på bilder av Signe som nyfödd så känns det som en helt annan varelse än den lilla tjejen som nu studsar runt här hemma.

Idag har hon i alla fall varit helt ljuvligt snäll. Nästan som om hon vill be om ursäkt för den gångna natten. Byta blöja? Cool man. Ta på mössa? Åh så roligt! osv. Vi har även lekt en ny lek. "Var är Signes navel?" heter den och går ut på att jag frågar just detta, varpå hon drar upp sin tröja och petar sig själv i naveln. Sen tittar vi på varandra och ler mysigt. Sen kramas vi. Sen går vi runt i lägenheten och håller varandra i handen medan hon berättar olika saker för mig på sitt eget språk. Sen kramas vi igen. Ack ack att föräldraledigheten är slut snart!

Natt & språk

2010-01-20T13:02:00.004+01:00

Jaha inatt vaknade Signe klockan tre och bestämde att det var dags att gnugga gruset ur ögonen och stiga upp. HEAR YE, HEAR YE! mässade hon glatt från sitt sovrum, redo för en ny spännande dag. Inte riktigt lika glatt fick vi försöka förklara för henne att det var mitt i natten och att hon måste sova sött i många långa timmar till innan det var tal om att stiga upp. Efter cirka två timmars övertalningsförsök + sångstund med alla Signes favorithits så gav hon med sig och dök ner under täcket igen. Tack så hjärtligt!

Idag har Elin börjat på sin nya läskiga praktik. Jag och Signe har varit hemma och lekt. Lekarna har till största del bestått i att hon pekat på en sak och berättat för mig vad det är för sak. Sen har jag sagt "Åååh så duktig och klappat henne på huvet". Dock är ju Signes vokabulär ännu inte helt fulländat så man får gissa en hel del. Här är i allafall en liten gloslista:

Lampa - PA!
Blommor - ME!
Bil - Brrrrrum!
Klocka - Ka ka ka!
Gunghäst - Ganga!
Docka - KA!
Signe - Hinne!

Värt att notera:

1. Att hon faktiskt skiljer mellan singular och plural när hon säger ME istället för MA till blommor. Så gulligt att hon sätter grammatiken redan innan ettårsdagen.

2. Vän av ordning kanske påpekar att hon då borde säga MO istället. Men icke! I Småland uttalar man nämligen blommor som "blomme". ME är alltså ren och skär småländska!

Den mystiska posen

2010-01-19T20:33:00.005+01:00

Ibland intar Signe en speciell position på golvet. Hon står på alla fyra i krypställning, lite lätt framåtböjd, ibland med ena benet rakt ut bakåt. Hon är vid detta tillfälle även helt knäpptyst vilket knappast tillhör vanligheterna nuförtiden. Posen innebär att hon genomför något av dessa tre alternativ:

1. Bajsar
2. Äter smuts från golvet
3. Bajsar samtidigt som hon äter smuts från golvet

Det är nästan omöjligt att gissa vilket av alternativen som är det rätta. Både bajsandet och smutsätandet är saker som Signe inte är så värst stolt över men som ändå måste genomföras. A baby's gotta do what a baby's gotta do liksom. Hon brukar därför vända ryggen åt oss så hon kan få ägna sig åt sina snuskiga bebisvanor för sig själv. Ibland frustar hon dock som en häst och då vet vi AHA! att det är alternativ ett eller tre som gäller. Next stop - skötbordet! Och det momentet kan vi gå igenom imorgon.

Öppna förskolan

2010-01-19T11:39:00.005+01:00

Igår hittade Signe sin navel. Mycket intressant! Hehe säger hon och petar sig i den. Nu håller hon på och drar upp våra tröjor här hemma så hon kan peta även i våra navlar. Hehe säger hon även när hon petar i föräldranavlarna.

I förmiddags var vi på Öppna Förskolan för första gången. Den som ligger borta vid Familjens Hus. När vi kom in så satte jag ner Signe på golvet och tog av mina skor. Det tog väl cirka sju sekunder. När jag tittade upp igen hade hon sprungit som Hjulben tusen meter in i lokalen. Meep-meep! Hon hade ungefär lika roligt som Cartman när han leker på sitt privata nöjesfält. Åååh leka leka hoho titta rolig grej TA grejen kasta springa haha känna på olika saker titta på olika andra bebisar kasta boll tigga mat leka STÖKA hehe lekaaaaaa. Ungefär.

Ett av de andra barnen var väldigt blygt och lisset och vågade inte släppa sin pappa. Till slut så vågade han i alla fall sätta sig lite på golvet och leka med några bondgårdsdjur. Lalala. Då härjade Signe fram och skulle hälsa.

Blyga pojken: Eeeee *visar upp plastkossa* :)
Signe: WRAAAAH! *tar strypgrepp på blyga pojken* :D
Blyga pojken: BUHUHUHU :(
Jag: *ber om ursäkta till blyga pojkens pappa* :/
Blyga pojkens pappa: *hatar Signe med blicken* >:(

Sen kunde hon förstås inte lämna den där ungen ifred. Så fort han var i närheten skulle hon vara cable guy på honom och tafsa och stöka. Lite lagom poppis tror jag.

Nu sover i alla fall det lilla yrvädret som en sten inne på sitt rum. Det blir garanterat fler besök på Öppna förskolan.

Matbesvär

2010-01-18T12:43:00.003+01:00

Signes senaste "grej" är att vägra äta sin middag om hon inte samtidigt får hålla pappas armbandsur i ena handen. Gör hon det så är läget coolt, bara till att hiva in middan, no problemos. Ibland dristar jag mig till att ta tillbaka klockan och tror att allt fortfarande är soft - BIG MISTAKE. Då blir det igenknipt mun, alternativt BLÄÄÄÄ makaroner i hela köket. Problemet med detta är att hon ofta inte nöjer sig med att titta på klockan. Som den lilla unge hon är så vill hon ju gärna stoppa klockan i munnen titt som tätt. Detta medför att min fina klocka blir äcklig av makaroner och bebisslem. Men ja, vad gör man när ens barn har en "grej" för sig? Bara att gilla läget. Mvh disgusting_clock_guy79

Mr Keats

2010-01-17T12:53:00.005+01:00

Igår tittade vi på Bright Star, ett poetiskt kostymdrama som utspelade sig i den brittiska aristokratin i början av 1800-talet. Boooring! tänkte jag när filmen rullade igång, kille som jag är, men efter ett tag var man helt hooked. Inte bara av det vackra fotot och naturskildringarna. Det var yviga känslor, hjärtat på utsidan och äkta kärlek på heden mellan den rika flickan Fanny och den fattiga poeten Mr Keats. Kärlek dömd att misslyckas. Åh Mr Keats! mumlade jag grötigt när eftertexterna rullade. Varför ska din kropp vara så vek när du är så stark i själ och hjärta?

Fredagsmys

2010-01-15T21:46:00.005+01:00

Hej allihopa. Idag är jag lite lissen och eftertänksam...

Haha gick ni på den lätte eller? Nu jävlar ska det härjas!

Idag har Signe lärt sig var TV:n och lite andra saker finns. Hon förstår också helt plötsligt meningar som "Ska vi gå in och leka på ditt rum?" och "Kan du sätta på radion Signe?" Säger man den senare så trippar hon fram till radion och trycker på play-knappen. Ett GENI, sanna mina ord! Nästa vecka räknar jag med att vi kan börja spela Trivial Pursuit hela familjen. Signe kan få några extrakuddar på sin stol så hon når upp till bordet, sen kör vi!

Idag är hon elva månader. Tänk för ett år sen var Elins mage stor som en hus och vi gick bara runt och väntade och väntade på att vårt barn skulle komma ut. Tänk så lite vi visste och så mycket vi har lärt oss. Om en månad fyller hon ett år och då är magin bruten. Positivt menat. Då har vi tagit varvet runt och är tillbaka i den där råa februarikylan jag alltid kommer att förknippa med när hon föddes. Februarikyla och "Hope and Glory" med Måns Z, för den sjöng han på TV i Melodifestivalen när Elins värkar började. Och han var lika bredbent som Elin skulle vara några timmar senare!

Nattmaror och drömlandskap

2010-01-14T12:26:00.004+01:00

Buh, inatt drömde jag läskigt igen. I drömmen så vaknade jag av att Signe snyftade inifrån sitt rum. Jag gick upp ur sängen och in till henne, där det var beckmörkt. Sängen var som ett svart gap och det enda som hördes var hennes gråt. Jag famlade runt med händerna vid kudden och täcket där hon borde ligga men hittade ingenting. Sängen var tom och kall. Plötsligt så kände jag hur en stor manshand grep tag i min och skakade den jättehårt. HJÄÄÄÄÄLP!!!

Sen vaknade jag med andan i halsen. Av att Signe snyftade på sitt rum och att det var mörkt. Inte så kul att gå in dit den gången.

På morgonen var allt det otäcka borta. Signes hjärna måste ha vuxit extra mycket under natten för idag har hon visat prov på massa nya saker:

- Hon pekade på en docka på vår affisch i köket och sa DOCKA. Klart och tydligt.

- Hon bankade ner en kula i sitt hål med plasthammaren, precis som en riktig snickare. Martin Timell är numera ÄGD.

- Och så det bästa! Vi satt i soffan och tittade på bilarna utanför fönstret. "Får jag en puss, Signe" frågade jag, kanske för tusende gången sen hon föddes. Men denna gång så böjde hon sig fram och gav mig en riktig smällkyss rakt på munnen. Sen log hon glatt åt mig, ett leende som sa: det där trodde du inte va!

You cannot do that.

2010-01-13T12:28:00.003+01:00

På nittiotalet ägnade jag mycket fritid åt att spela s.k "peka och klicka"-spel på datorn. Man hade en värld framför sig och så kunde man gå runt, trycka på knappar, dra i spakar för att se om någonting hände. Ibland händer något litet. Oftast hände just ingenting. Myst och Riven hette två sådana spel. Dom kunde driva en till vansinne eftersom man var tvungen att trycka på DEN knappen innan man öppnade DEN dörren och drog i DEN spaken etc. Det var ett evigt härvande och ofta kände man sig rätt frustrerad för att man inte fattade hur de olika gåtorna och apparaterna fungerade.

Det måste ju vara precis så som Signe känner sig just nu. Hon har tillgång till en hel värld som hon kan utforska. Hon bemästrar de basala grejerna som att gå runt och titta och peta och trycka på saker. Men ack så svårt det är att FATTA hur allt fungerar och hänger ihop. Ibland kan jag vara lite oförstående inför Signes plötsliga utbrott när hon inte lyckas öppna en dörr eller bläddra till rätt sida i en bok. Det är väl inget att gnälla om, tycker jag. Då kan det vara nyttigt att tänka tillbaka på hur ofta datorjäveln var på väg ut genom fönstret hemma i Smålandsstenar. Precis samma vrede!

Du och jag kan skriva en dålig romans

2010-01-12T11:30:00.002+01:00

Okej först några bilder på den lille vännen!

Har det gött bland kuddar och paket.

Är på ett strålande efterättshumör.

Sedvanliga morgonstassen.

Nya favvoboken "Max nalle".

I morse när jag och Signe satt i soffan och tittade på Nyhetsmorgon så gav hon plötsligt till en liten prutt. Sen tittade vi på varandra och skrattade gott. Kändes lite som att vara tillbaka på Möllevångsgatan igen.

Hennes bästa låt för tillfället är Bad Romance med Lady Gaga. När den spelas på radio så kutar hon fram och börjar digga och sjunga. Favoritpartiet är såklart den där "romama mama gaga olala"-ramsan. Det kan man ju förstå eftersom det är på hennes eget native language.

Idag har vi en ledig dag hela familjen så snart ska vi gå till muséet och kolla på fiskar och annat intressant.

Movie time!

2010-01-11T12:06:00.002+01:00

Nu ska jag börja använda en annan spelare för mina filmklipp här på bloggen. Så det blir lite snyggare och bättre. Här kan man få en rundtur i Signes rum. Filmen är typ tre månader gammal så Signe själv är lite pluttig, men rummet är sig ganska likt.

Gang-gang

2010-01-10T21:07:00.005+01:00

Signe har en fin gunghäst (kanin?) inne på sitt rum. "Gang-gang" kallar hon den. Fram till idag har hon tyckt om Gang-gang väldigt mycket. Vet inte hur det gick till men på något sätt måste han ha skrämt upp henne, för plötsligt gillar hon inte sin forna kompis alls längre. "Gang-gang buuuh!" säger hon med en rynka mellan ögonen och pekar in i sitt rum där gungkaninen står, tyst, svart och läskig. Kanske läge att kalla hit någon lämplig poltergeist-expert? Come children, all are welcome, all are welcome. Go into the light!

Grejen

2010-01-09T12:29:00.005+01:00

Nu när Signe börjar bli ett större barn så måste jag hitta på nån grej som är "vår". Nåt som bara är mellan oss två så att säga. En liten hälsning eller nåt uttryck som är sådär fint internt och som ingen annan kan göra förutom vi. Jag funderar lite på "the claw" som Jim Carrey kör med i Liar Liar. Den är ju lite fräck och rolig. Eller nej såklart ska jag göra som John Travolta i Face Off och dra sådär med handen över ansiktet på barnet samtidigt som man har ett känslosamt uttryck i ansiktet. Oooh ja den kör vi på! Fast i en lätt modifierad version där jag gör en konstig min och spärrar upp näsborrarna det största jag kan. Det kommer Signe att digga.

Signes day of fun

2010-01-07T19:39:00.004+01:00

Idag lärde sig Signe klättra upp i föräldrarnas säng alldeles själv. Så doooktig! Hon står och väger med rumpan i luften ett tag, men till sist så hamnar vikten åt rätt håll och så är hon i mål. Stolt som en tupp blir hon.

I eftermiddags var vi hos Signes kompis Alex och lekte. Det besöket hamnar nog på Top 5 av hennes roligaste eftermiddagar någonsin. Där fanns katter att klappa, sängar att kasta sig i samt nya farliga leksaker att stoppa i munnen. Och så racerbilar! Wiiii! Peppskriken avlöste varandra. Det var dock Signe som stod för de flesta. Alex är nästan ett år äldre och undrade nog vad det var för en liten vildunge som kom och massakerade hans hem. Ja se kvinnfölk! hade han säkert sagt om han kunde prata.

Vid ett tillfälle pratade jag och Sofie om magasinet Vice. Då bröt sig Alex in i diskussionen och sa "bajs". Mer rätt än vad man tro!

Nu ligger i alla fall vildkatten och snarkar en välförtjänt sömn. De senaste veckorna har sovandet fungerat riktigt bra. En middagslur mellan tolv och halv två, läggdags vid halv åtta och sen sover hon till typ åtta och ibland NIO på förmiddagen. Det är lyx det. Som vanligt med bebisar (eller barn kanske man ska börja säga snart, hon känns nästan som ett barn nu) så kan ju allt ändra sig på en femöring så det gäller att götta sig medan man kan.

Nej dags att göra olika saker. Typ söka jobb och sånt. Hejdå!

Istjajen

2010-01-05T19:42:00.002+01:00

Igår var inte en av Signes bästa dagar. Sur som en citron var sen hon steg ur sängen. Man fick inte gå två steg på egen hand utan att hon kutade efter och drog en i benet. Det enda som hon tyckte var roligt var att bli buren och peka på olika saker. Samt stå i fönsterkarmen och titta ut på innegården och säga BANGA GABO till allt hon såg. När jag tog på henne ytterkläderna blev hon lika arg som Odjuret när han upptäckte Belle i västra flygeln.

Men sen gick vi till Folkets Park och så fick hon springa på isen. Det var total lycka det. Hon bara kutade runt med en jättestor jätteglad tyst mun och gillade livet.

Bröder och systrar, jag vill tacka er alla för att ni kommit hit idag.

Indiegubben

2010-01-05T12:32:00.002+01:00

Första raden i Julian Casablancas låt 11th dimension går såhär:

"I just nod, I never been so good at shaking hands."

Själv har gått runt hela december och sjungit:

"I live on, I never been this good at shakin ass."

PINSAMT! Tur att det bara är Elin som har hört det och att Signe inte fattar flaska :)

Västbominnen

2010-01-04T19:49:00.006+01:00

Jag minns när jag var 14 år och vi hade konfirmationsundervisning i Smålandsstenar. En av konfirmanderna hade glömt sin bibel och kyrkobok hemma och påtalade detta för prästen. Prästen utbrast "Jaha det var väl JÄVLIGT onödigt". Hmm. Inte riktigt det svar vi välkammade änglabarn hade väntat oss att höra i ett församlingshem. Repent, that's what I'm talking about!

Julhistoria

2010-01-04T12:40:00.000+01:00

BANGA och GAMBA är Signes nya ord. Vet inte riktigt vad hon menar men hon säger dom cirka hundra gånger om dagen så jag hoppas jag fattar betydelsen snart. Hoppas det betyder "Pappa är snäll" och "Pappa är fin" :) Hoppas det inte betyder "Du är så jälla SLUT" :(

Just det, jag glömde berätta. Signes gammelmormor fick en tavla med ett foto på Signe i julklapp. Såhär ser bilden ut:

Bebisglädje! Den är från november så hon ser redan helt annorlunda ut. I alla fall så hade vi den upphängd här hemma innan vi slog in den. Narcissist som Signe är så älskade hon förstås denna bild på sig själv. Hon ville peka och titta och skratta åt tavlan flera gånger varje dag. Men till sist var vi ju tvungna att paketera den inför julen och när Signe skulle peka på sin favorittavla så fanns där bara en tom vägg. Oj så förvånad hon blev. Inte direkt ledsen, men typ "Jaha...".

Någon vecka senare var det julklappsöppning i Smålandsstenar och när gammelmormor öppnade paketet med tavlan så kände Signe igen det som fanns inuti. Hon mindes! Hon kastade sig fram till din favorittavla, la pannan emot och gav bilden av sig själv en puss. Så lycklig var hon.

Det var fint på något sätt tycker jag, att hon kom ihåg.

Baaaa GA dodododo

2010-01-02T12:36:00.002+01:00

Såhär tillbringar Signe sina dagar nuförtiden. Vinglar, babblar och tafsar!

Gababa booobuu baba mammmma!

2010-01-01T21:27:00.003+01:00

Är det inte dags för Spotify att utveckla sin player lite nu? Dom har ju redan hela Sverige i sin famn och världens möjligheter att skapa ett grymt socialt musiknätverk. Men fortfarande kan man inte ens sortera sina playlists på ett vettigt sätt. SKÄRPNING SÄGER JAG!

Idag kändes det som Day after Tomorrow när vi var ute på promenad. Jag och Elin höll på att frysa öronen av oss, trots tusen kilo kläder. Men Signe satt bara i vagnen och var glad. GA! sa hon. Sen sa hon GA! en massa gånger till.

Signe fick en fejk-Iphone i julklapp. Den ser ut som en riktig fast består bara av lite låtsasikoner och trudelutter när man trycker på skärmen. Gött att äntligen få ha sin egen telefon ifred tänkte jag. Men tji fick man förstås. Hon lärde sig se skillnad på dom på ett par dagar, så nu är intresset för julklapps-Iphonen lika med noll medan min stackars telefon snart försvinner i bebisdregel. "Nej Signe, du får leka med din egen mobil" säger jag när hon hamnar i Iphone mode. "Grrrr!" säger Signe argt. "Jaja okej då du kan få ha den en liten stund, men inte INTE i munnen!" säger jag med ett varningens finger. "Wööööööö" säger Signe med stor glad mun och så rinner hela niagarafallet ner på den fina LCD-skärmen. Plask! :(

Nej nu ska vi se på film och äta gött. Tjarå!

Nyårsaaafton

2009-12-31T11:55:00.003+01:00

Idag sprang Signe en liten runda på golvet. Sen kom hon på att hon faktiskt inte kan springa än och rasade ihop på golvet. Hahaha, skrattade jag och Elin, the evil parents. OBS hon slog sig alltså inte OBS.

Gåendet fungerar bra annars. Numera går Signe oftare än hon kryper. Hon susar graciöst över trösklarna och kan till och med sätta sig ner själv om hon får lite stöd. Att ställa sig upp från golvet utan något att hålla sig i är dock för svårt än så länge.

Hon är nu mitt uppe i sin där-period. Från sekunden hon vaknar till hon somnar så pekar hon på olika saker och säger DÄR eller DEN och så ska man säga vad det är för något. Om det är en extra fin sak, typ en Iphone 3G eller dyrbar porslinstomte så vill hon även hålla i den, stoppa den i munnen och helst kasta den väldigt hårt i golvet. Får hon inte det så blir hon lika arg som Ursula Sjöhäxan när Kroken och Snoken har dött. Tyvärr har ju minnet numera blivit så bra att hon inte glömmer en oförrätt lika lätt som förr. Då var det bara att knäppa med fingrarna och så var det borta ur skallen. Nu kan hon sura i flera minuter om hon inte får rota klart i sophinken.

Antal tänder framväxta: 6.
Antal megabajsningar när vi kom hem från julfirandet: 3.
Antal gånger hon säger "där": 9999.
Antal stolta föräldrar: 2.

We have such sights to show you

2009-12-28T11:42:00.005+01:00

Jag har klämt på två otippade kändisrumpor i mitt liv. Dessa rumpor tillhörde:

Alec Empire, tysk digital hardcore-anarkist.

och...

Pinhead, extremt ond cenobit från helvetet.

Alec Empires rumpa träffade jag på när hans band Atari Teenage Riot spelade på Hultsfredsfestivalen 2000. Jag stod längst fram på Pampas och väntade på att dom skulle fixa ljudet som det var nåt fel på. För att egga upp publiken skrek Alec nåt anarkistiskt och coolt på tyska och hoppade ner i folkmassan. Gute heute alle Leute!! Hans skinnbyxbeklädda bakdel hamnade precis framför mig och då var man ju tvungen att ta ett litet kläm. Materialet i byxan var rätt grovt och tjockt vilket gjorde att man inte kunde känna så mycket av själva rumpan. Men ändå, ett kläm är ett kläm är ett kläm.

Pinheads ass stiftade jag närkontakt med på Science Fiction-mässan i Malmö 2008. Eller då var han ju ingen ond demon såklart utan en vanlig, lite halvlönnig gubbe. Jag hade precis varit modig och lyckats få en autograf av Brad Dourif (Grima Ormstunga i Sagan om Ringen). Detta hade dock tagit på mina psykiska krafter vilket gjorde att jag inte hade ork gå fram och prata med Pinhead-skådespelaren. Turligt nog upptäckte jag honom en stund senare, minglandes bland gästerna på mässan. Jag bestämde mig för att "råka" gå förbi och nudda honom lite så att man kunde säga att man i alla fall hade petat på Pinhead. BUT BEHOLD! Precis när jag passerade bakom honom så blev det lite trångt vilket gjorde att han var tvungen att ta ett ofrivilligt steg bakåt. Följaktligen så hamnade hans rumpa precis där min hand var. Trots att Pinhead hade några år på nacken och extrakilo runt magen så kunde jag ana ett par stenhårda cenobitskinkor bakom det tunna kostymtyget. Imponerande!

Ja det var väl en liten fin mellandagsberättelse det här? Nästa gång kan jag prata om när jag petade Eagle-Eye Cherry på näsan och han blev Evil-Eye Cherry! Men det är som sagt en annan historia.

Uppå bordet ligger alla dukarna

2009-12-26T12:45:00.002+01:00

Snö i Småland! Stjärnorna på slottet! Hundra kilo godis! Så jälla!

Signe har under julhelgen tagit steget från liten bebis till busig unge. Nu kutar hon runt i huset och försöker göra sig så illa som möjligt på kortast möjliga tid. När vi var i Kristianstad sprang hon in i samma bordshörn tre gånger i rad. Sen ville hon elda upp sig själv i öppna spisen. Lyckligtvis finns det många vuxna händer i närheten så med lite tur överlever hon nyårshelgen. Hon uppskattar i alla fall det där med julen och tycker det är roligt att öppna paket även om omslagspappret oftast är roligare än själva julklappen.

Positiv utveckling: Hon nöjer sig med att man sitter tyst bredvid henne när hon ska sova. Efter lite härj bland kuddarna så somnar hon oftast så snällt och fint. SÅ GÖTT!

Negativ utveckling: Hon har vällingvägrat i ett par dagar. Plötsligt så är hon inte intresserad av flaskan längre utan vill äta tusen mackor som en vuxen person. Lite segt, men vi hoppas såklart att det är en fas. Sånadär faser har man ju hört talas om.

Tröttlåten

2009-12-22T21:10:00.004+01:00

När jag var liten och min farmor skulle vara barnvakt så brukade hon sjunga en godnattsång för mig som jag tyckte var så fin. Vi kallade den för Tröttlåten. När hon sjöng Tröttlåten så satt hon bredvid min säng och rullade tummarna och allt blev så varmt och tryggt. Farmor brukade ofta rulla tummarna. Och med det menar jag inte att hon satt och gjorde ingenting utan att hon verkligen rullade tummarna, bokstavligt talat.

I vuxen ålder började jag funderat på vad det där var för sång. Det enda jag mindes var den inleddes med textraden "Trött jag är och..." samt att den handlade om änglar som vaktade vid sängen. Jag hade inte hört någon sjunga den sen jag var sex-sju år. Kanske hade farmor kommit på den själv?

Men se, en liten googling var allt som behövdes!

Trött jag är och sova vill
sluter mina ögon till
Gud låt dina änglar då
vakande kring bädden stå

Japp precis den var det. Tröttlåten! Konstigt att se den igen, bara sådär. Nu måste jag ta reda på resten, typ hur melodin gick, sångens titel och så! Det ska tydligen finnas två verser till.

Snart är det jul och jag har alldeles alldeles för mycket att göra.

Honey honey

2009-12-21T21:31:00.003+01:00

För typ tjugo år sen satt jag och en kompis på min mormors balkong. Vi åt godis och pratade om ABBAs låt "Take a chance on me" som vi hade upptäckt i och med att Erasure precis hade gjort en cover på den. Min kompis hävdade tvärsäkert att dom sjöng "If you change your mind, on the first July" i början, medan jag sa att det är klart att dom inte sjunger "on the first July". Det låter ju helkonstigt. Vadå juli liksom?

Nähä, och vad sjunger dom då, du som vet allting så bra?! utbrast min vän, plötsligt jättesur. Ja vad sjöng dom egentligen? Det kunde jag inte svara på. Och så åt vi resten av vårt godis under tystnad.

Sjunde advent

2009-12-20T10:57:00.006+01:00

Idag är det riktig vinter i Malmö. Så här mycket snö har jag nog inte sett i stan nån gång sen jag flyttade hit för sex år sen. Undrar om Signe kommer att ha börjat skolan innan hon får uppleva detta igen? Så ska jag skriva i ett syrligt brev till Reinfeldt, med avsändaren "besviken klimatvän". Förväntar mig svar direkt.

Elin har pluggsöndag och jag passar Signe. Att passa Signe har blivit monumentalt mycket enklare på sista tiden tycker jag. Vaktar man henne bara så att hon inte ramlar in i läskiga bordshörn så är det ju bara att följa hennes moves runt i lägenheten och gripa in om det blir läskigt. Glad är hon mest hela tiden. Vi har börjat anamma Anna Wahlgren-rådet: att bara säga ajabaja om det föreligger verklig fara. Har alltså slutat säga till om hon drar i laptopsladdar eller blomblad. Så fort man säger ajabaja så blir det nämligen EXTREMT intressant att undersöka det där förbjudna. Låter man henne hållas så tappar hon intresset efter några sekunder och går vidare till nästa sak i huset.

Kapitulera? Vi? Inte då. Eller jo okej, vi är väl rätt ägda då.

Julmys

2009-12-19T12:11:00.003+01:00

God helg! Idag sov Signe till tio i nio! Fint att hon börjar haja det där med helg och sovmorgon.

Innan så ramlade hon i finrummet, PANG rakt på en bordskant så hon fick en stor fläskläpp. SÅ LISSEN! I en sekund, sen blev hon glad igen och gick runt och höhö-flinade åt oss med vad som skulle kunna ha varit världens största snusprilla. En riktig smålandsbonde minsann, min dotter.

Idag ska vi gå runt och titta på olika fina saker på stan. Sen ska vi rimma på paket. MAN MÅSTE RIMMA, det förstår ni va? Och när man delar ut paketen på julafton ska det vara ETT PAKET I TAGET. Inget rafsande och hafsande var och en för sig! Alla ska lyssna och titta och gissa och vara med hela vägen. Och man ska säga "Nejmen åh!" och "Ojojoj!" varje gång någon öppnar ett paket. Detta innebär ju förstås att paketcermonin tar ett antal timmar i anspråk, men så må det vara. Alla kan ju inte göra som dom vill hela tiden, hur fan skulle det se ut? Raka led! Ordning och reda!

Då tar jag mig en köpp

2009-12-18T13:15:00.004+01:00

Ha! Koppen som jag blev snuvad på när vi var på den där zombieloppisen är nu tillbaka hos sin rättmätiga ägare. Eller kanske inte just den, men i alla fall samma sort. Efter veckor av sökande så hittade Elin den till sist på Tradera, en Rörstrand Valentine för blott 99 kr. Och visst är den en skönhet? Äntligen kan man sova gott om nätterna igen.

Signe har hittills 5 fina tänder i munnen. Udda är bra, symmetri är tråkigt!

Vinterdag

2009-12-17T12:35:00.006+01:00

Det var verkligen som hämtat ur en sverigedemokratisk reklamfilm i morse när jag drog upp rullgardinen i Signes rum och hon fick se all snö utanför fönstret. Helt tyst och hänförd var hon i min famn. Ljuset från 50-tals ljusstaken reflekterandes i hennes blå ögon och kinderna var sömnigt rosiga. Ett riktigt, ska vi säga germanskt ögonblick.

Efter frukost gick vi ut på innegården för att leka i snön. TJOHO! Men det hajade hon inte riktigt. Hon stod bara stilla på marken och glodde stumt framför sig, hårt kramandes min hand. Så då blev det en tur i vagnen istället. Det gillade hon bättre. HAHA skrattade hon åt alla bilar som hade snö på sig. Det blev hyfsat många haha under den promenaden.

Sen kom vi hem och så lekte vi på hennes rum. Leka leka lalala. Sedan igår så har hon lärt sig att uppskatta sitt eget rum och förstått att leksakerna där inne är roliga och används till olika saker. Gunghästen gungar, hunden vovvar och bilen brrrummar. Jag blir lika imponerad varenda gång hon får till det rätt.

Ja det här låter ju som en härlig förmiddag inte sant? Jag har i och för sig inte berättat om när hon inte ville ta på sig skorna, när hon vägrade ta på sig mössan eller när hon bajsade en jättelurk straight on the skötbord. Typ sånt. Men det är ju petitesser man gott kan lämna därhän.

Tomtenissen

2009-12-16T14:54:00.006+01:00

God Jul önskar Signe!

Hon har börjat skratta lite vid fel tillfällen på sistone tycker jag. Som till exempel när jag tar på mig min nya jacka när vi ska gå ut. HAHAHA säger hon då. Jaha tack för den liksom. Eller om jag luktar på dom fina hyacinterna här hemma, då får man också räkna med att bli utskrattad. BÖG! betyder nog det skrattet. Och om jag tänker noga på någonting så flinar hon också åt mig, precis som om hon tycker att jag ser dum ut. Dålig ovana det där.

Vi var förresten på BVC idag, tiomånaderskontroll. Som jag hade väntat och sett fram emot det här besöket! Hade målat upp en bild framför mig att jag kommer in till BVC-sköterskan och lite lojt sätter ner Signe på golvet varpå hon börjar knata runt i rummet. BVC-sköterskan ramlar då nästan av stolen av pepp och är SÅ imponerad av denna lilla bebis som kan gå så bra. Sen när vi går tillbaka från Familjens Hus så möts vi av ett stort pressuppbåd. Ryktet har redan spridit sig. "Vi hörde att er bebis redan kan gå!" ropar en reporter. "Hur bär ni er åt för att fostra en sådan extremt smart bebis?" frågar en annan. "Ur vägen, vi måste ha en bild på den snygga pappan!" skriker en tredje.

Fast tyvärr gick min fina dröm i spillror. Signe var trött och ledsen och grät stora tårar när hon skulle vägas, när hon skulle mätas, när doktorna kände på magen, ja i princip hela tiden grät hon. Dom frågade inte ens om hon kunde gå själv. Jag funderade en stund på att sätta när henne på golvet ändå och HÄPP KOLLA HÄR liksom. Men det hade nog sett konstigt ut.

Jaja hon mådde i alla fall tiptop och alla kurvor var som de skulle. Längd: 74 cm. Vikt: 10 kilo prick. Sen gick vi i hem och så applåderade hon sig själv till sömns. Söta unge.

Sovtricks

2009-12-15T20:39:00.003+01:00

Signe sover sen en timme tillbaka. Det är mycket enklare att söva henne nu sedan vi återigen har bytt taktik. Istället för att attacksjunga, klappaklappa och Mr Bean-hyscha oss blåa i ansiktet så sitter man bara bredvid hennes säng, lugnt och fint. Och se - bara blotta närvaron av en förälder gör henne lugn och snäll och efter en stunds härjande somnar hon in så tryggt. Det är göllit att se!

Hon är överhuvudtaget en mycket gladare bebis sen hon reste sig upp på två ben. Hon applåderar ofta åt sig själv när hon stolpar runt här hemma för att hon tycker att hon är så fantastiskt duktig. Och det händer nya grejer dagligen känns det som, det är verkligen som om hon har fattat att OK jag hajar det grundläggande nu asså. Jag är en bebis och jag bor här hemma med två snälla föräldrar. Dags att lära sig olika saker!!

Oh nu fick jag reda på ytterligare en ny kompisbebis som är på ingång. Hoho.

Bemärkelsedag

2009-12-15T10:31:00.002+01:00

Grattis Signe 10 månader idag!

Såhär såg du ut när du var en vecka gammal:

Och såhär ser du ut idag!

Gå gå gå

2009-12-13T20:00:00.002+01:00

Den här helgen har promenerandet lossnat ordentligt för Signe. Sen vi kommit hem från Kristianstad ikväll så har hon rört sig obehindrat mellan rummen i lägenheten. Hon kan stå stilla på stället och har lärt sig hur man går över trösklar (genom att hålla sig i dörrkarmen och sakta hasa sig över). Hon vet dock fortfarande inte hur man sätter sig ner igen och hon behöver något stöd att ta tag i när hon ska ställa sig upp. Hade man lämnat henne sittandes i mitten av en fotbollsplan så hade hon alltså förblivit fyrfotad. Men det är klart att man inte hade, LILLE PLUTTEN!

Ikväll ska jag jobba här hemma. Jag har fått ett litet kvällsjobb att pula med. Eller två stycken till och med. Gött att ha något annat i huvudet förutom blöjor och barnmat.

Och just det, nu finns mitt band 64revolts senaste skiva ute på Spotify. Här är den!

Hejdå mitt vinterland

2009-12-13T10:17:00.002+01:00

Sankta Lucia, skänk mig en tia! Vi är i Kristianstad och hälsar på. I morse var det frostigt på marken och utanför fönstret singlade ett par tjusiga snöflingor ner. När jag var liten hemma i Småland så minns jag att vi åkte spark om vintern. Spark? Det känns verkligen artonhundratal, trots att det inte har gått så särskilt många år sen dess. Vilka exotiska historier man kommer att berätta för Signe när hon blir äldre och vintrarna är ett minne blott här i Sverige. Hösten har inte varit sig lik, som dom säger i Okvin Axelssons gamla drama.

Inatt drömde jag att Pricken levde. Pricken var en kanin som vi hade när jag var liten. Han var nog familjens favoritkanin. En brun, snäll vädur. Vid ett tillfälle så inbillade jag jag mig att Pricken kunde förstå vad jag sa och att han kunde nicka och skaka på sitt kaninhuvud när man frågade honom enkla saker som "Vill du ha maskrosblad?" eller "Ska vi sätta på selen?" Jag var nästan säker på att han reagerade på vad jag sa. Sen tänkte jag inte på det mer och när några år hade gått och Pricken var död sen länge så kom jag på att han såklart inte kunde fattat nånting. Han var ju bara en dum liten kanin.

Ändrade planer

2009-12-11T13:15:00.004+01:00

Efter de senaste veckorna ihärdiga protestsånger vid nattning / dagsvila så har jag valt att byta taktik. Numera är det primärt EN lur som gäller om dagarna istället för två. Och det har funkat rätt bra tycker jag. Nu får hon sova efter lunch, mellan tolv och halv två. Sen klarar hon resten av dagen, om än lite tung i huvudet framåt kvällen. Hon somnar i alla fall snällt och smärtfritt båda gångerna istället för att skrika sig blå vid försök med tre sovtillfällen. Gött så va!

You cheap lousy faggot

2009-12-11T12:09:00.002+01:00

Fairytale of New York med The Pouges är ju en fin gammal juldänga som man skrålat med till mången gång. När jag sjungit refrängen har det låtit såhär:

The bla lalala lalalala were singing lalalej
And the bells were ringin out for CHRISTMAS DAY!!!!!

Har aldrig riktigt hört vad dom sjunger där i första raden men det har jag kompenserat genom att ta i extra mycket i den andra.

Nåväl, bestämde mig för att googla vad som egentligen sägs. Såhär lyder alltså refrängen på riktigt:

And the boys from the NYPD choir were singing Galway Bay,
And the bells were ringing out for christmas day.

OK vad är nu Galway Bay för nåt då? En snabb sökning på Wikipedia ger svaret att Galway Bay är en gammal dänga som Bing Crosby blev känd med på 40-talet. Jag söker på "Galway Bay" på Spotify och får en träff på Bing Crosbys version. Och visst känns introt i denna låt bekant!

Så nu vet man det. Älskar detta världsomspännande nät som vi kallar internet!

Kvällsbestyr

2009-12-10T21:54:00.007+01:00

Signe har nu lärt sig att svänga och gå runt i cirklar, precis som Farbror Joakim när han funderar ni vet. Innan idag så skulle vi leka ta (eller kull eller vad det nu heter). Det har ju funkat bra när hon har krupit, men det visade sig vara ett rätt omöjligt projekt på två ben. Nu kommer jag och TAR DIG! sa jag. Iiiih! sa Signe, spratt iväg och etablerade närkontakt med random vasst hörn. Ja och sen blev det ju så tråkigt alltihop. Gråt gråt! Sånt är livet baby, tänkte jag. Lite fyndigt eftersom hon faktiskt är en baby :D

Såklart att vi tröstade henne. Sen fick hon dessutom bada med alla sina plastankor. Då blev hon glad som en lärka. Efter badet kammade vi gubbfrisyren på henne igen och skrattade åt henne för att hon fes jättehögt när hon skulle sätta sig upp. Stackars Signe, det är inte lätt med såna tramsiga vuxna.

Samtal på stan

2009-12-10T12:17:00.004+01:00

Jag och Signe var ute på en förmiddagspromenad idag när en liten gubbe, typ 85 år, slog följe med oss. "Man får dom bara till låns" sa han och pekade på Signe där hon satt och glodde i vagnen. "Vips så är dom borta". Gubben berättade om sin son som han aldrig träffar längre. Sonen gav sig ut i världen för längesen. Han har jobbat i Sovjet och i Irak under kriget. Där fick han vandra en dag genom öknen för att komma i säkerhet. När han var framme var jackan röd av blodstänk från alla strider han hade fått utkämpa. Numera bor sonen i Amerika. I förra veckan hade han träffat Hillary Clinton i presidentpalatset, berättade gubben. Varje jul får han en vykort av sin son. Då blir han så glad. "Kom ihåg att vi bara får dom till låns" sa han igen igen vi skiljdes åt. Sen linkade han iväg med sin lilla systemetpåse i handen.

Var inte detta sorgligt så säg? :(

Islek

2009-12-09T10:26:00.005+01:00

Det var så fint igår! Jag och Signe tog en kvällspromenad i Folkets Park. Vi gick bort till isen där de andra barnen åkte skridskor. Där var fin musik och ljus och skratt. Det var första gången Signe fick se is och skridskor. Först satt hon bara i sin vagn och glodde med uppspärrade ögon. Men sen så lyste plötsligt hela ansiktet upp i ett tindrande leende när hon såg de andra barnen leka och skratta. Samtidigt så nådde julmusiken någon form av crescendo vilket spädde på mysighetsfaktorn ytterligare. Det snörpte till lite i halsen, så vackert tyckte jag att det var. Filmiskt på nåt sätt. Och nästa år kommer Signe vara ett av de lekande barnen på isen och bli betraktad av någon liten knatte vid sidan av.

Blocket business

2009-12-08T20:33:00.006+01:00

Idag fick jag sålt mitt skrivbord som jag hade lagt ut på Blocket. Döm om min förvåning när han som kom och köpte det såg ut precis som The Wrestler. Såhär såg han ut när han kom in genom dörren:

Du behöver inte ta av dig skorna sa jag artigt. Jodå det behöver jag visst för idag har jag klivit i KOSKIT sa The Wrestler med ett snett leende. Sen langade han upp åttahundra på bordet. PANG! Behöver du hjälp att bära ut skrivbordet? frågade jag. Det är ju rätt tungt, sa jag. ICKE! sa The Wrestler och tog skrivbordet under armen som om det hade varit tillverkat av frigolit. Såhär såg han ut när han gick iväg:

Sen steppade han vigt ut till sin pick up-truck och försvann med en rivstart. The Wrestler alltså, what a guy!

Pang!

2009-12-08T10:19:00.004+01:00

"Bombtekniker kallade till Malmö - Misstänkt väska hittades i korsning" lyder rubriken i dagens nätupplaga av Aftonbladet. Låter som Möllevången style! tänker jag och klickar på länken. Och mycket riktigt, väskan fanns i korsningen borta vid Parkmöllan, i princip runt knuten från där vi bor. Det är fina kvarter det här.

Nu sover Signe förmiddag. Den första på evigheter! Jag hoppas det blir en vana för hon blir väldigt trött och kinkig om kvällarna annars. I övrigt knallar hon på som en riktig Usain Bolt här hemma. Snart kan vi skicka henne till Bagdad livs för att köpa mjölk utan problem. Ett mynt i näven, en klapp i baken and off she goes!

Vi har även märkt en annan grej. När vi är borta på helgerna eller om vi har besök här så bajsar hon inte. Normalt så bajsar hon typ 2 gånger om dagen men aldrig om det är "okänt" folk i närheten. Det är som om hon tycker att det är lite nytigt. Min dotter va, redan så socialt begåvad!

Dumpster Dad

2009-12-07T13:01:00.003+01:00

Ofta när Signe och jag går ut på stan så tar jag med mig en soppåse med använda blöjor och annat gött som jag slänger i soprummet på vägen. Eftersom man behöver typ minst tio händer när man har att göra med en bebis så brukar jag lägga den i förvaringsutrymmet under vagnen sålänge medan jag låser, tar på Signe mössan etc. Och eftersom jag är jag så glömmer jag sedan att soppåsen ligger där i ungefär 50% av fallen. Sen så går jag och Signe runt på vår stadspromenad och luktar bajskorv, glatt ovetandes om vår bortglömda last. Det där förvaringsutrymmet syns dessutom bara framifrån så alla andra utom jag själv ser att jag promenerar runt med en snuskig soppåse. Ibland har jag sniffat lite illa åt nån gammal tant inne på Myrorna som jag tyckt luktat lite skruttigt och så har det visat sig att det är jag själv som är boven. Sop-pappan kallar dom mig har jag hört. Okej det har jag inte hört, men nu när dom läser det här så kommer dom säkert börja med det. BUHU!!

Stor bebis

2009-12-06T19:41:00.005+01:00

Stoppa pressarna! Signe håller på att få ännu fler tänder! Hallå hör ni vad jag säger!!! Som från ingenstans börjar de två som sitter utanför framtänderna i överkäken titta fram, så snart har hon fyra där uppe och två där nere. One vuxen bebis comin up!

En sak som hade varit rolig är om Signe hade sett likadan ut som nu när hon är stor. Alltså att hon är lång som en vuxen men fortfarande med bebisutseendet. Tänk vad folk hade glott på stan. Hon hade tagit upp hela trottoaren där hon hade kommit krypande. GA!

Vår lille bebis har lärt sig lite olika saker på sistone. Hon går rätt fint nu, om än med armarna rakt ut åt sidorna. Och trösklar är förstås lika med EVIL DEATH. Men till jul så tror jag hon kommer att ha styrt upp det där ganska bra. Det ser så overkligt ut när ens lilla bebis är uppe och går på två ben, lite som en synvilla. Det stör ögat på något sätt. Det borde inte funka.

Hon är även duktig på att vinka och att klappa händerna så att det låter KLAPP KLAPP. Hon säger BRUM BRUM när hon leker med bilar på golvet. Hon pekar på saker, fast med knuten näve. Hon säger "bada" när hon badar. Hon tar även lite egna initiativ och typ pekar på lampan och sen på mig eller Elin och vill att vi ska säga "Ja titta där är lampan". Vilket vi självklart gör, tusen gånger om dagen.

Men hennes mysigaste grej började hon med i torsdags. Hon typ leker i en säng eller i soffan och så stannar hon plötsligt upp sitt härjande och lägger huvudet på något mjukt ställe. Sen säger hon "Ga ga ga ga ga" med sin lilla späda röst och ler snällt åt oss. MYSIGT tycker vi!

OMYSIGT tyckte vi dock om igår natt, för då ville hon vara vaken fram till halv tre på morgonen. Hoppas på mer skönhetssömn denna kväll.

Gunatt!

2009-12-03T21:23:00.002+01:00

Dagen efter vaccinering är aldrig så rolig. Godnatt kompisar, imorgon är jag en gladare liten tjaj än idag. LOVAR!

Znark?

2009-12-03T11:02:00.003+01:00

Sådärja, efter en timmas skrikpartaj så sover hjärtebarnet äntligen sin behövliga förmiddagslur. Eller är den så behövlig egentligen? Är det kanske bara vi föräldrar som vill att hon ska sova? Det kan ju inte vara meningen att hon ska skrika i en timme varje förmiddag när hon kan vara vaken och glad istället. Men att en 9,5-månaders skulle klara sig på enbart en eftermiddagslur tycker jag verkar för lite. Tips mottages tacksamt från föräldrar med koll.

Idag hade Signe en tjusig Tintin-frilla när hon vaknade. Helt utan hårspray. Tyngdlagen är satt ur spel!

Vaccination time III

2009-12-02T14:30:00.003+01:00

Nu har Signe varit på BVC och fått sin spruta mot trynis. I väntrummet var hon Mrs Flörtis, dvs hon kröp fram till alla andra bebisar tills hon var med sitt ansikte en centimeter ifrån den andras. Sen skrattade hon HEHE och klappade sin nya bebiskompis fint på huvudet. Sen skulle hon förstås GÅ GÅ GÅ runt så mycket som möjligt för att visa alla andra plattfiskar på stället hur en slipsten skulle dras. Som en stökig glöggbebis vinglade hon runt i väntrummet och ylade glatt på allt hon såg. Alla andra föräldrar låtsades vara imponerade men jag vet nog vad dom tänkte: Spetsad välling!!! Ring polisen!!!

Sen blev det dags för spruta. Tjoff in i högerbenet. Signe blev inte så värst ledsen, mest arg faktiskt. Men va FAN!? typ. Men det gick snabbt över och så gick vi hem igen medan snöflingorna dalade runt oss.

Pepp på julen 2009

2009-12-02T09:22:00.009+01:00

Jaha då var man inne i andra halvlek. Tre månader av föräldraledigheten avklarad och tre månader kvar. Det är galet hur snabbt tiden rusar fram. På min första dag som pappaledig så lärde sig Signe att sitta själv utan stöd. Idag kan hon gå! Eller ja, det är väl en sanning med modifikation. Hon kan gå, men hon kan inte ställa sig upp, sätta sig ner, gå över trösklar eller typ nudda ett dammkorn utan att få slagsida och ramla ihop i en liten lissen hög. Numera så är det dock rumpan som får ta stöten och det är ju avsevärt bättre än ansiktet.

Undrar vad Signe kan göra om ytterligare tre månader. Laga mat själv? Byta vinterdäck? Investera i högriskfonder? Det ska bli mycket intressant att se.

Nu har vi julapöntat like crazy här hemma. Förra året vid den här tiden så satt vi och lyssnade på jullåtar i Itunes. Itunes!? Gud så nollnolltal. Elin hittade en schysst jullåtlista för Spotify på Cecilia Blankens blogg. Där finns typ allt man behöver (förutom den livsviktiga "Snart kommer änglarna att landa").

Jag kom på att gårdagens promenad-film blir roligare om man låtsas att Signe är Robert, hallen är KB:s utgång klockan 04:15 och Elin är en bekymrad vakt. Fast då måste man ju helst känna Robert för att uppskatta det hela till fullo.

A giant leap for mankind

2009-12-01T18:33:00.002+01:00

Inte illa för en niomånaders eller hur! *stolt far*

Gammal bekant

2009-11-30T21:45:00.006+01:00

När jag, Elin och Signe var på Ica tidigare idag så fick jag syn på en lagom bekant dam som hasade runt med kundvagn och dotter bland mathyllorna. Men bekant från vad? Efter ett par sekunder kom på att det var vår förlossningssköterska! Hon som hjälpte Signe till världen och som var vår hjältinna på jorden den där frusna februaridagen för typ en miljon år sen. Jag blev alldeles rörd när jag såg henne. Och när hon pratade med sin dotter så kände jag så väl igen den där rösten som hade varit så snäll och tröstande och peppande mot oss under hela förlossningen. Av en slump hamnade vi bredvid varandra i kön till kassorna och Signe tittade upp på henne med stora ögon. Sköterskan tittade tillbaka och log. Tänk om Signe hade vetat att förra gången deras ögon möttes, då var hon alldeles ny och alldeles liten i denna värld. Undrar vad hon hade gjort då? Jag gissar att hon hade sagt GA!

Sen gick vår sköterska och hennes dotter iväg. Nästa gång måste vi nog prata med henne och säga tack. Tack för att du fixade fram den här lille kompisen åt oss.

Andlig kväll

2009-11-30T20:43:00.003+01:00

Igår var jag, Elin och Josefin på adventskonsert i Kristianstads extremt gigantiska kyrka. Kören sjöng alla hitsen, typ Juldagsmorgon glimmar, Betlehems stjärna, O helga natt etc, och det var så vackert, så vackert. Och reverbet, oooh det var så man kunde ta på det. Allra pampigast var det när kören hade sjungit några låtar och satte sig ner så att vi andra skulle sjunga Bered en väg för herran. Mmmm så grant det var! Men vet ni, när andra versen började så reste sig kören igen och satte igång med en sjukt mäktig andrastämma. Samtidigt så skred prästen upp mot podiet, likt en vitklädd ängel. EXTREM PEPP! Ja det var i sanning en Herrens afton det.

Synd bara att det är påhitt, det där med Gud. Lite som tomten fast för vuxna.

Mer bilder!

2009-11-29T22:08:00.004+01:00

Lite myziga adventsbilder på Signe! Har även lyckats bredda radlängden på bloggen lite så bilderna visas rätt. Upptäckte att headern blev lite knäpp av det, men den ska ändå bytas snart. Hon är ju inte lika flintskallig och tannalös längre.

East side weekend

2009-11-28T18:16:00.004+01:00

Hallå! Vi är i Kristianstad och har det bra. Signe har i helgen utvecklat ett riktigt schysst vokabulär. De saker hon kan säga är:

- MAMMA
- PAPPA
- ITTA (titta)
- AMPA (lampa)
- VRRROM! (bilen)
- MUUUU! (kossan)
- MJAU (katten)
- GÅBBE (vet inte riktigt...gubbe?)

Inatt kände hon för att ha en liten mysig vakenperiod mellan halv tolv och halv tre på natten. Mamamama papapa GÅBBE!!! sa hon ungefär tusen gånger. Sen blev hon arg för att ingen ville leka med henne och skrek som Idol-Erik när han får feeling. Och hennes föräldrar gillade såklart läget. Tur att hon inte förstår svärord än, det lilla hjärtegrynet.

Idag på morgonen såg vi att hennes framtänder hade växt typ tusen centimeter, så det kanske var därför hon var så härjer. Japp så måste det varit. Ingen trend här inte. Inget mönster. INGET säger jag!

Sova lite kanske?

2009-11-27T10:45:00.002+01:00

Vi har haft en trevlig vecka ihop, Signe och jag. Förutom att hon blankt vägrar sova förmiddag! Om hon vaknar sent på morgonen så är det lugnt för då klarar hon sig fram till efter lunch. Men idag vaknade hon redan vid sju och då behöver hon lite extrasömn för att klara sig fram till eftermiddagen. Detta tycker jag låter så logiskt så att man knappt behöver förklara det. Signe ger dock inte mycket för mina töntiga resonemang. Idag bråkade vi i en dryg timme innan hon till sist inte orkade tjafsa längre utan somnade sittandes i sängen, som om hon mediterade. Jag lade henne till rätta med en liten filt över de små bebisfötterna. Och så blev det lugnt och tyst i huset. Nu ska jag vattna blommor och vila ögonen lite. Adjöken!

För lite action på det här stället

2009-11-26T21:54:00.003+01:00

Jag och Elin har börjat titta på Paradise Hotel. Vi har dock ett problem - vi kan inte höra vad dom säger. Existerar det några mickar i det programmet överhuvudtaget? För övrigt är det rätt hyfsad massmurder alert på Simon och Andreas. Brrr. Simon är typ helt nerpitchad i rösten, sådär som dom sjunger i The Knifes låtar ibland. Och Andreas sitter bara och glor med iskall blick. Obehagligt.

Play dead

2009-11-26T20:07:00.002+01:00

Kvällens efter badet-frisyr på Signe blev välkammad sidbena. Ända tills jag kom på att hon såg ut som Gage i Jurtjyrkogården. HJÄLP! Bäst att hålla uppsikt över hälsenan inatt...

Mr DJ

2009-11-26T12:53:00.002+01:00

Den här veckan har Signe inte sovit någon lur på förmiddagen. Hon har varit rätt trött, men helt enkelt inte så pepp på sovandet. "Ska du inte sova lite nu Signe?" viskar jag med len och sövande röst. "Hmm låt mig fundera...NEJ!!!" svarar Signe. Sen diskuterar vi saken i någon timme. Diskussionen brukar sluta med att hon står upp i sängen och skriker åt mig. Ibland så tänder hon lampan bredvid spjälsängen för att markera ytterligare.

Knappar ja, det är lajbans numera. Så fort jag knäpper på radion så hetsar hon bort dit, ställer sig upp och börjar ratta volymknappen som en riktig DJ. Hittills kan hon två saker:

- Vrida upp volymen till max
- Stänga av radion

Ingen av dessa skills är någon som hennes pappa direkt föredrar. Men det är ju DJ:n som bestämmer.

Antikhandlare Broling

2009-11-25T20:47:00.003+01:00

Var på Myrorna igår och tog ett litet span. Finns oftast inte så mycket av värde där men ibland har man tur. Igår blev jag alldeles pepp när jag upptäckte att mitt på ett bord överfyllt med gamla fula tomtar och juldukar stod en sprillans Stig Lindberg-hund!

Sicket kap, tänkte jag och kollade in prislappen. 150 spänn!? Man kan få den för hälften av priset på Tradera, så det blev minsann inget fyndande där. Surt att en loppis ska ta så höga priser, då kan man ju lika gärna gå till en riktig antikaffär direkt istället för att dra på sig massa smuts i onödan. Hunden fanns fortfarande kvar när jag var där tidigare idag om någon ändå skulle vara pepp (tips).

Överhuvudtaget är det ju väldigt trist att det ska vara så förbaskat dyrt med snygga retrosaker. Jag har därför bytt lite taktik på sistone. Numera gör jag som Jan Banan och går direkt på andrasorteringen - skadat gods. Saker som är lite halvnaggade är ju så mycket billigare och så vågar man ju dessutom använda det. Denna veckan har jag traderafyndat:

Bersåtallrikar med nån liten skada, 50 kr styck.

Två fina Anita Nylund-burkar utan lock, 100 kr styck.

Lyxig toarulle, 5000 kr.

Haha ok den sista var ju bara lur såklart. Men i övrigt så finns det jättemycket snygga grejer på Tradera som är typ tio gånger billigare bara för att dom kanske har nån mikroskopisk skada. Annat traderatips: Leta efter auktioner som går ut mitt på dagen, helst vardagar typ "Tisdag 11:23". Dessa blir det i regel mycket billigare eftersom alla är på jobbet eller i skolan då. Tyvärr är det ju desto vanligare med dyra onda "Söndag 21:20"-auktioner. Grr vad man HATAR söndag 21:20-auktioner!!

Tror jag ska skriva en Tradera för dummies-bok om ingen annan gjort det tidigare.

Men oj var är resten av familjen? Jaha dags att sova nu kanske. Gunatt!

Signe gör olika saker

2009-11-25T13:37:00.004+01:00

Lite mer Signe-bilder åt folket. Jag ber er att särskilt kolla in bokehn. Inte så dum om ni frågar mig!

Leker i sängen.

Rattar radion.

Häter en maka. Spana in judelockarna!

Nya objektivet

2009-11-24T17:56:00.006+01:00

Idag testade jag mitt nya kameraobjektiv. Väldigt roligt eftersom man kan fota inomhus i skumt ljus utan att behöva använda blixt. Snygg BOKEH också, inte sant? Jag vet knappt vad bokeh är för något, bara att alla fotosnubbar tjatar om det på sina forum. "Ey nice bokeh!" typ. Bokeh alltså, det är grejer det, som morfar skulle sagt.

Stillastående

2009-11-24T12:53:00.005+01:00

På Bergsgatan kan man bli stående länge med sin barnvagn vid övergångsstället medan bilarna gasar förbi.

Vissa tycker att det hör till att man vinkar till tack när en bil stannar för en på ett övergångsställe. Det tycker INTE jag. Varför skulle jag tacka för en sak som de ändå är tvungna att göra enligt lagen. Det vore ju samma sak som att jag skulle stå stilla på trottoaren där det inte finns något övergångsställe och så vinkar alla bilister tack till mig för att jag inte kliver rakt ut i gatan. Och gör dom det kanske, motormännen? NEJ PRECIS.

Fast bussar brukar jag tacka, för där är det mycket folk + att busschaufförer har det stressigt på jobbet. Sen går jag vidare och tänker på vilken god och hyvens människa jag är.

Nya tänderna

2009-11-23T15:12:00.002+01:00

Signes två framtänder i överkäken växer så sakteliga fram. Endast två små riskorn än så länge, men hon har redan lärt sig att gnissla med dom. Inte någon mozartsymfoni om man säger så. Oj vad tänder gör mycket för hur ens bebis utseende förändras. Plötsligt ser hon nästan lite vuxen ut. Som en lillgammal östermalmsdam. Eller östermalmsherre! Får återkomma med bilder när de tittat fram lite mer. Enda chansen att se dom nu är när hon ligger på skötbordet och då har man annat att göra än att ta kort. Nämligen att torka bajs. Hör ni det? Torka BAAAAJS! Höhö.

Igår rensade vi på Signes skötbord och slängde pysventilar och amningsinlägg. Såna där spädbarnsgrejer ni vet. Och så firar vi Signes första drägelfria vecka idag! Inte en haklapp sen förra helgen, det ni. För andra bebisar kanske sånt inte spelar så stor roll men Signe har dreglat som en snuskig gammal kamelhanne sen hon var tre månader gammal. Ibland har vi fått byta haklapp fem gånger per dag. Skönt att slippa dom där dregeltrasorna. Sånt klär ju inte en östermalmsdam, Signe!

Försvunna?

2009-11-23T14:09:00.003+01:00

På Alltombarns hemsida finns en artikel om hur man får sin bebis att "sova borta - kanske hos din syster, på dagis eller hos svärmor".

Var brorsan och svärfar håller hus förtäljer inte historien.

Hon minns

2009-11-22T21:12:00.005+01:00

Signe har numera utvecklat ett litet litet minne. Fram till för nån vecka sen så kunde man visa typ världens roligaste leksak och om man sen gömde den bakom ryggen så glömde hon bort den på en sekund och fortsatte mot nya äventyr lalala. Men nu har vi märkt att hon börjar komma ihåg saker. För ett par dagar sen så slog Signe igen locket på sin fina rosa lilla kökssoffa rakt över sina små gulliga bebisfingrar = WRAAAH GRÅT WRAAAH!! Efter lite tröst och napp blev hon glad igen i vanlig ordning. MEN SEN! På eftermiddagen när vi skulle leka i hennes rum så tittade hon plötsligt på kökssoffan och funderade en stund, varpå hon vände på klacken och flydde in i famnen på mig. Hon mindes att den var farlig! Den onda hemska kökssoffan. Vi fick leka i köket istället (boooring tyckte Signes pappa).

Och så igår. Elin skulle köra lite nötter i köksmixern. VRROOM! Klassiskt ljud som bebisar freakar på och Signe var inget undantag. Det blev lite gråt och tårar. Elin lovade att sluta mixa men tänkte ändå att hon kunde smygmixa lite utan att Signe märkte. Ajaj! Signe blev nu så arg på mixerapparaten så vi fick gömma den bakom gardinen för att hon skulle lugna ner sig. Under hela middagen satt hon sen och blängde surt på Elin med en blick som sa "Du lovade att inte mixa dom där satans nötterna och så gjorde du det ändå, FY FAN ASSÅ!" Eller ja nåt sånt. Lyckligtvis så räckte det med en lustig min och en liten sång för att hon skulle förlåta sin mor. Tur det.

Nu sover hon sött inne i barnkammaren med nattlampan blinkandes under sängen. I sin nya fina pyjamas! Vacker som en ros är hon, min lilla Signe.

Bensinmacksbiträdet

2009-11-22T19:48:00.002+01:00

Efter dagens kvällsbad så kammade vi en fin gubbfrisyr på Signe. Med hennes nuvarande hårväxt såg det väldigt autentiskt ut. Allmänt tunnsått, vikar i pannan samt tjusigt vattenkammat. Hon krävde dock att få slicka lite på en blöja (obs oanvänd obs) för att hålla god min på kortet.

Indiepappan

2009-11-22T10:08:00.004+01:00

Igår var vi på Weekday och handlade lite. Inne i affären stod en nybliven indiepappa i min ålder med ett litet knyte i famnen. Bebisen SKREK och SKREK och man märkte hur indiepappan tyckte situationen var allt annat än angenäm. Han skakade sin bebis lojt lite upp och ner sådär som man gör i början innan man kommer på att det där skakandet inte hjälper det minsta mot bebisskrik. Man måste SILLYWALKA grabben! tänkte jag nöjt. Sen gick jag och Signe ut i solen igen. Signe, min stora snälla vuxenbebis.

Upprördhet

2009-11-20T09:57:00.003+01:00

En av de mest irriterande sakerna med att ha bebis är när man ska byta bajsblöja och håller bebisen i fötterna med ena handen samtidigt som man ska plocka upp en våtservett med den andra och så lossnar inte våtservetten från resten av sina våtservettkompisar. Man vill ha en liten servett men får ett helt pärlband på köpet. Att skaka loss den funkar icke så man måste släppa bebisens fötter i en tiondels sekund så man kan ta loss servetten med andra handen. Denna tiondels sekund är dock allt som bebisen behöver för att hon ska hinna sparka runt i sitt eget bajs en liten stund och så blir allt så TRÅKIGT och så blir pappan SUR.

Men nu har jag, efter nio månaders fruktlöst letande äntligen hittat våtservetterna som alltid lossnar. Mina egna silent drape runners, så att säga. Och ja, självklart kommer dom från Ullared.

Vaccination time

2009-11-19T20:44:00.004+01:00

Hej hej hallå dagboken. Igår var jag och vaccinerade mig mot fläskflunsan. Gick bort till Parkmöllan en kvart innan dom skulle börja men kön ringlade redan lång. Där stod vi alla tillsammans, rika som fattiga, svarta som vita, alla lika mycket värda inför denna globala pandemi. Det var en vacker syn tyckte jag, en våt socialdemokratisk dröm. Alla ska med! Ingen går säker! Framför mig i kön stod en mörkhyad man och tittade sig lite vilset omkring. "Stackare" tänkte jag. "Det kan inte vara lätt att komma hit ända från Afrika och sen försöka förstå allt ståhej kring den här influensan". Då ringde det i mannens mobil och han svarade ba "Jo tjeeena, asså kan du lägga in tvätten i toorktumlaren därheeemma va? blabla" på värsta Tommy Bolin-dialekten. Tji fick jag och skämdes en stund över mitt koloniala beteende. Hursomhelst, efter att ha köat i en timme så var jag inte lika folkhemspepp längre. Stämningen var tät och suckarna många. Till sist blev jag invisad till ett vitt sterilt rum med åtta grånade sköterskor vid varsitt bord som stack folk för glatta livet. Surrealismen på det! Sen gick jag hem i stormen.

Idag har jag mått fint förutom att jag varit lite trött. Inga baklängeskullerbyttor här inte! Jag och Signe var nere på Wannaplay-kontoret och tog en köpp kaffe. Eller ja, Signe drack välling förstås. Och så log hon så fint mot cheferna med alla sina två tänder precis som vi hade gått igenom en stund tidigare.

Jag glömde ju skriva var man köper vårt eminenta På Spåret-spel. Det gör man alltså i alla vanliga affärer i stan, typ bokhandlar, cd-affärer, leksaksaffärer etc. Tänk vad kul ni kommer ha i jul, ni och Ingvar!

Och Signe hon är så fin och glad mest hela dagarna. På ett litet villkor!!!! Och det är att man inte förflyttar sig längre bort än fem millimeter typ. Gör man det så kommer hon krypande efter i raketfart och klättrar upp längs byxbenet som en liten irriterad apa. Så det är att sitta med på golvet och leka som gäller. Och det är ju faktiskt rätt kul. Bygga klosstorn, sjunga gulliga sånger och umgås med sin kära bebis och samtidigt få betalt av staten. Ja det är fint ordnat det. Olof Palme, du ska ha tack.

Radio GA GA

2009-11-18T21:14:00.003+01:00

Den senaste veckan har jag gjort lite olika hemliga projekt. Detta måste jag göra medan Signe sover och därför har alla andra saker blivit lidande däribland min lille blogg. Imorgon är det dock slut på det hemliga projektet, puh. Här kommer en bild på Signe sålänge. Idag har hon stått vid radion och rattat volymen som ett riktigt pro. Sen har hon ramlat och fått ett par bulor, men sånt är ju bebislivet. Snabbt glömt och påt igen!

Forskning och framsteg

2009-11-16T14:45:00.005+01:00

Signe fyllde nio månader igår och hon har lärt sig så mycket kul de senaste dagarna. Hon kryper / hasar jättesnabbt och hon går stadigt om man håller henne i ena handen. Hon går till och med litegrann utan att man håller henne i någon hand! De där promenaderna avslutas dock alltid med en fet face plant om man inte fångar upp henne, så det gäller att vakta ungen dygnet runt. Lite som Kevin Costner gjorde i Bodyguard, fast med en bebis. Spännande va! I helgen sa hon PAPPA för första gången. Inte bara baba som det varit tidigare. Pluspoäng. Det känns även som om hon riktar sina mamma och pappa-ord mer åt rätt håll. Tidigare kunde hon säga det lite närsom, eller typ till en skylt på stan. Nu prickar hon in oss i alla fall en gång av fem. Men oh det roligaste av allt är ju att hon har börjat härmas lite, eller svarar på uppmaningar. Om man säger "Signe, kan du säga mamma?" så svarar hon ofta mamma. Säger man "Signe vad säger kossan?" så låter hon som en kossa, eller ja som en konstig kossa från yttre rymden men ändock. I Smålandsstenar lärde hon sig var klockan var. Det tog typ bara en dag! Innan har vi fått nöta in såna grejer i veckor innan det sitter. Och håret det växer det med. Hon kommer se ut som E-Type lagom till jul. Och SOM hon har sovit i helgen. Z! Z! Z! zzz...ZZZZZ!!!

Ja ni hör. Niomånadersbebisar är grejer det!

Signe dansar och ler

2009-11-12T13:58:00.003+01:00

GA!

Nattsudden

2009-11-12T10:18:00.004+01:00

De två senaste nätterna har Signe haft den tråkiga ovanan att vakna runt tvåsnåret och sen vara TJOHO PIGG PEPP och även litegranna ARG i typ 1,5 timme. Mycket tråkigt för föräldrar som vant sig vid en skönsovande bebis. Inte heller tar hon igen sömnen på morgonen och ger oss någon extra timme sovmorgon som kompensation. Himla beteende om ni frågar mig. Hon är även väldigt opepp på middagslurarna. Om man inte bestämt håller handen på henne och sjunger så ställer hon sig upp i sängen på tre röda och ropar HEJ HALLÅ HÄR ÄR JAG. Tyvärr vet hon inte hur man sätter sig ner igen (svårare än man kan tro) så för närvarande kan man glömma att hon somnar på egen hand. Det är vaggande och handpåläggning som gäller.

Börjar tröttna på de utslitna gamla vaggvisorna så idag sjöng jag "Stad i ljus" för att variera lite. Tyckte själv att det lät väldigt fint, men Signe var inte så värst imponerad. Fel tonart kanske?

Vi misstänker dock var skon klämmer. Det är gaddar på gång i överkäken!

Tomten på besök

2009-11-11T20:26:00.003+01:00

Idag har Signe varit snäll och glad igen. Kanske för att hon fick en ny kompis!

Häter en maka

2009-11-11T10:50:00.002+01:00

Signe har börjat tigga vid golvet, som en ohyfsad hundvalp. Dags att börja styra upp vår barnuppfostran!

Telesync

2009-11-10T20:18:00.005+01:00

Tänk, i början av det här decenniet så hade alla killar en filmpärm full med brända cd-skivor där man skrivit typ "The Ring CD1" och "The Grudge SVCD" med blå tusch. Sånt där finns ju inte mer. Lite sorgligt på något sätt. Dom var mysiga dom där pärmarna.

Idag har Signe varit JOBBIG. Vägrat sova sina middagslurar och krävt att få bli underhållen hela dagen. Men nu snarkar hon som en klubbad säl därinne sen ett par timmar tillbaka. Det känns gött, att hur stökig ens bebis än är så kommer alltid sömnen till sist. Och lugnet lägger sig.

Meep meep!

2009-11-09T09:00:00.002+01:00

Igår fick Signe lite fjutt på det där med krypandet. La in en högre växel så att säga. Hon hasar fortfarande efter med ena benet men det är ju skitsamma egentligen (hennes egna ord). Det fina med detta är att hon nu inte är riktigt så pepp på att gå runt runt runt i lägenheten längre, vilket hennes två ryggskottsföräldrar tackar så hjärtligt för. Idag har jag dammsugit de olika rummen medan Signe krupit efter och förtjust ropat GA! Förutom när jag tog bort munstycket från slangen och dammsög hörnen. Det tycker hon är hemskt så då grät hon lite. Buhuhu. Sen satte jag ihop slangen och då blev det GA! igen.

En rolig sak jag uppmärksammat på sista tiden är att hon börjar kommunicera på ett bättre sätt. Tidigare har det typ varit såhär: Förälder gör rolig sak -> Signe skrattar. SLUT.

Nu har hon börjat härma lite smått. Ibland när man vinkar åt henne så vinkar hon tillbaka. Om man skakar på huvudet så skakar hon sitt eget. Och om man kisar med ögonen så gör hon samma sak. Och så skrattar hon efteråt förstås. Och vi blir SÅ stolta över att vi kunde fått ett sånt översmart barn.

Idag har hon inte velat sova förmiddag. Efter typ en timmes kamp så slutade det med att hon stod upp i sängen och skällde på mig. Wraaaah!!! Då la jag ner, så nu sitter hon på golvet och leker här nedanför med napp i munnen, trött och tjurig.

Helgen i K-town!

2009-11-08T20:16:00.003+01:00

Har ni sett. Hon går och står!

I fredags packade vi in familjen i Saaben och drog till Kristanstad med glatt humör och en stor blomma i passagerarsätet. Blomman var till Elins syster. Vi kan inte ha den kvar hemma eftersom Signe vill massakera den alltför många gånger om dagen. Hursomhelst: VRROMM ut på E22:an bar det iväg. Någon gång efter Lund så blev det fel på funktionen som skötte spolarvätskan. Den slutade aldrig spruta fastän jag stängde av den. "Men va fan?" sa jag massa gånger och fick stirrig blick. Hela bilen blev löddrig och det kändes pinsamt inför bilarna bakom. Efter nån mil så var spolarvätskan slut och framrutan EXTREMT skinande ren. Själva motorn som skötte vätskeflödet fortsatte dock att mala på. Inte bra! Vi fick stanna till vid Lunna Melle eller vad den där macken heter. Där ringde vi våra tekniskt orienterade pappor och frågade hur vi skulle lösa problemet. Vi ville inte åka in till en mack eftersom det skulle vara PINIT med en stor blomma i bilen. Som Kurt Olssons bil skulle det se ut. Vi löste i alla fall problemet genom att dra ut en liten säkring vid handskfacket. Signe vaknade på kuppen men hon höll sig på fint humör resten av vägen. Puh.

På kvällen tittade vi på Idol. Det roligaste var när Rabih åkte ut och istället för de sedvanliga indietjajerna satt hans homeboys och lipade längst fram i publiken. HA HA HA skrattade jag åt det. Min favorit i Idol annars: Eddie. Så himla fin och mysig!

I lördags åt vi gåsamedda så det rann sås ur öronen på oss. Vi var även hos vår hemliga second hand-gubbe ute på vischan och köpte lite fint porslin. På hemvägen stannade vi till på den lokala ica-affären. FREAKSHOW ALERT! Alla där inne såg konstiga ut och en tant hade ett läskigt och spretigt vitt skägg. Vi blev inte långvariga i den affären. På kvällen åt vi mer sås och tittade på Antikdeckarna.

Idag var det så dags för Le grande second hand finale! Det anordnades en jätteloppis i en stor idrottslokal i Kristianstad och vi åkte förstås dit för att kolla läget. Vi var där en kvart innan öppningsdags för att vara på den säkra sidan. Tji fick vi! Det var nog längesen jag såg så mycket peppade människor på en och samma yta. Folk kom åkandes, cyklande, vandrandes över åkrarna som zombies mot denna loppis. Stämningen var lätt obehaglig med mycket aggressivitet i luften. Fem minuter innan grindarna skulle öppnas så gled dom ändå upp av misstag och folkmassan RUSADE in, som galningar. Jag hade precis halsat en Red Bull i bilen så jag joggade lite lätt jag med. Kände flowet! Vi drog direkt till porslinet och jag lyckades som av ett mirakel hamna längst fram vid bordet. Mina ögon föll direkt på en kaffekopp med fat som stod på hyllan bakom loppistanten. Det var en jättefin kopp. Vit och vacker och och med nåt Stig Lindberg-aktigt mönster på. "Hmm vilken fin kopp" tänkte jag. "Den kanske man skulle slå till på" tänkte jag sen. "Ja den kan nog vara värd en del den där fina kopp..." hann jag tänka, sen dök det upp en skånsk tant på min vänstra sida. DEN DÄR KOPPEN SKA JAG HA! ropade hon. NEJ DEN SKA JAG HA! ropade plötsligt en skånsk tant på min högra sida. Mr Red Bull gjorde snabbt sorti bakåt i folkmassan och lämnade de skånska tanterna med sin kopp. Med MIN kopp. Buhu. Så löngsam! Fick sen höra från Elin att den vänstra skånska tanten hade köpt min kopp för tio kronor. TIO! Hoppas nån blandar rävgift i kärringens kaffe.

Nu är vi hemma i Malmö igen och Signe hon bara klättrar och klättrar.

Promenader och besök

2009-11-05T20:15:00.002+01:00

Tudelu! Jag har upptäckt att Signe använder sin rumpa som kompass när hon tar sig fram. Den är liksom alltid först och visar vägen. Det låter konstigt men när man ser det med egna ögon så framstår det som helt naturligt. Man blir lite inspirerad!

Idag har vi varit hos Sofie och Alex och hälsat på och fikat. Såhär trevligt var det:

Bebisarna var mycket gladare än vad som framgår på kortet. Signe blev bjuden på majs, bröd, clementin och banan. Mmm. Efter att hon hade fikat färdigt såg det ut som Tjernobylkatastrofen kring hennes stol, så då fick jag ta med barnen in i salongen medan Sofie sopade golvet. Sen lekte barnen lite, sen grät dom lite, sen var dom glada igen. Sen gick jag och Signe hem. Signe sov sött i barnvagnen hela vägen till Möllan.

Hon har blivit oroväckande duktig på det där med att gå. Idag promenerade vi runt i lägenheten tillsammans medan jag höll henne enbart i ena handen. Då var hon plötsligt inte så kaxig längre utan stapplade vingligt framåt. Men visst gick hon! Jättekonstigt att se sin lilla 75-centimetersbebis knata runt på det viset. Arma barn vad du kommer att slå dig denna vinter.

Godmorgon

2009-11-05T09:14:00.003+01:00

Tänk att en så trivial sak som lite gröt kan vara så rolig. I och för sig, när jag äter kalkon på lördag kommer jag se precis likadan ut.

Signe på IKEA

2009-11-04T14:30:00.004+01:00

Signe var på Ikea häromsistens. Sicket äventyr det var!

Jaha så detta är alltså Ikea. Intressant! Sist jag var här så var mitt huvud en halv decimeter mindre i omkrets. Så ni vet!

Oooh vilken fin grej. Ge hit!

Aaah vilken fin grej. Ge hit!

Jaha varför sitter jag här? Vad ska hända nu? Jag vill titta på mer fina grejer!

Åååh!

Öh du där borta. Tro inte att du är cool!

Nejmen vad ända in i...mmm....sluta genast...mmm...

Oooouust! Tack för idag kompisar. Ses aldrig igen. Haha skojar bara, klart vi gör. Hejdå!!

Killarna i klassen

2009-11-03T15:03:00.002+01:00

När jag gick på mellanstadiet så var ämnet Musik ingen höjdare bland killarna i klassen. Töntigt att sjunga, töntiga låtar, tråkigt när tjejerna skulle spela "I know him so well" på pianot och så vidare. Men det fanns en låt som killarna i klassen gillade. Den hette Albertina och handlade om ett fartyg som skulle ut på havet. I slutet av varje vers sjöng man "Pumpa läns!" och vår fröken sa att när vi sjöng Pumpa läns! fick vi gärna ta i lite extra. Det tyckte killarna var roligt för då fick man ju skrika lite. I klassrummet. Coolt! Albertina hade av en massa verser som tjejerna och killarna skulle sjunga om vartannat. En av verserna handlade om att Albertina var lastad med "öl och brännevin". Den versen ville alltid killarna sjunga, men av någon anledning så blev det nästan alltid tjejerna som fick ta hand om den. Konstigt att det skulle slumpa sig så. I alla fall, en gång hade vi Musik ganska sent på dagen. Stämningen i klassen var lite stimmig och tröttsam och när det var dags att sjunga Pumpa läns! så skrek killarna i klassen så högt så rutorna skallrade i klassrummet. PUMPA LÄÄÄNS!!!!! Då blev fröken sur och sa att nu sjunger vi inte Albertina någon mer gång. Så kan det gå.

Babysteps

2009-11-03T09:27:00.003+01:00

Signe har under det senaste dygnet lärt sig att:

- Vinka
- Gå

Hold your horses people! Detta är information som man få ta med en stor skopa salt. Om vi tar vinkandet först då. Ja hon började vinka igår, men väldigt slumpartat och sporadiskt. Vink till pappa, vink till mamma, vink till lampan, vink till vällingflaskan. Någon vink på beställning är det dock inte tal om än så länge. Frågar man henne så glor hon på en som om man är lite smådum i huvudet. "Trodde du det på allvar eller? Jag vinkar när JAG vill, haja!"

Och ja igår så tog Signe sina första små steg i livet. På mattan i vardagsrummet skedde undret, tripp trapp, kanske fyra-fem kliv innan hon störtdök ner i närmsta vuxenfamn. Det där med att vilja gå vid åtta månaders ålder är tyvärr ingen hit. Normala barn har ju hunnit bli lite äldre och visare innan de försöker sig på denna hyfsat kluriga manöver. De tar det lugnt och försiktigt, står stilla på stället och håller föräldern i handen etc. Signe far fram som en ångvält. UR VÄGEN FÖR HELVETE! tjoar hon och liksom joggar fram på golvet, framåtlutad och frustande. Finns där ingen som kan ta emot henne så slutar varje promenad på ett mycket sorgligt sätt.

Mmm Ullared var väl ett himla bra program va? Jag gillade alla personer jättemycket, särskilt han Torsk på Tallin-mannen. Det var bara fläskfilén som saknades annars var dom ju på pricken. Roligt när tanterna provade hattar också, då hade jag också velat vara med! Det enda som kändes lite jobbigt var den där lite cyniskt stockholmska producentrösten man hörde bakom kameran ibland. "Hur mycket har du handlat för nu då?" "Du har nåt på hakan där!" Det var ingen snäll röst. Det var en röst som var ute efter att göra bra TV. En ond röst som ville se bönderna göra bort sig.

Nej dags att diska lite vällingflaskor va. I nästa inlägg så ska jag berätta om när vi var på nya Ikea igår. Världens grönaste Ikea! Det blir bilder och grejer också, så stay tuned.

Utlämnad

2009-11-02T09:18:00.003+01:00

Buhu så fint skrivet. Och sorgligt, särskilt sista meningen!

När man har en frisk och kry bebis på 8,5 månader som skrattar, springer och sjunger här hemma i köket så är det lätt att glömma bort all oro man kände för typ ett år sen, då Signe bara existerade i teorin. Sparkar hon inte lite mindre idag? Ligger hon med huvudet rätt? Tänk om navelsträngen är lindad om halsen. Tänk om hon har hål i hjärtat, fel på lungorna, två näsor och tolv tår. Man var liksom tvungen att lita på biologin och det tror jag kan kännas, ja kränkande för vår generation. Vi är inte riktigt vana vid biologi, natur och smärta.

Nu när det är vardag och måndag och jag tänker tillbaka på att Signe faktiskt har legat i Elins mage och fötts fram under blod, svett och tårar så känns det mest som en knäpp gammal film. Ett suddigt litet minne av något som egentligen aldrig hänt. Signe, hon kom ju med storken liksom. Man glömmer av den där biologin så lätt.

Det är väl därför man skaffar ett barn till, och ett till.

Härjer unge

2009-11-01T19:45:00.004+01:00

Jag stör mig på den där väder-Tone i TV4. Vet ni varför? Jo för att hon alltid ska smyga in massa norska väderprognoser bland de svenska, typ "Ja her over Oslo kommer et nederbord på sin veg mot Sverige"eller "Ett lågtryck over Lofoten närmer seg de svenske fjellen" osv. Nästan varje gång gör hon så. HALLÅ vi bor i SVERIGE, vi struntar i vad ni har för väder i Norge OKEJ?!

Sådär då fick man det ur sig.

I helgen har min mamma och pappa varit här och hälsat på. Signe har varit mycket glad och ja...en hyfsat aktiv ung dam får man väl säga. Börjar misstänka att hon snor mina energidrycker ur kylskåpet om nätterna ty det är ingen hejd på ungen! Klättra krypa hoho härja gå springa gråta buhu skratta skrika stoja hehe springa sprattla...softa...SPRINGA STÖKA!!! osv.

Ja just det, nu finns spelet som jag jobbade med i somras ute i affärerna! Årets julklapp inte sant? Det är precis som på TV fast man tävlar själv, med Ingvar Oldsberg som speaker och allt. Man spelar det alltså i sin DVD-spelare hemma i tv-soffan tillsammans med familj och varför inte en go vän eller två. Om du har tänkt köpa nåt annat så tycker jag att du ska ändra dig och köpa På Spåret-spelet istället, om inte annat för att du då bidrar till Signes framtida säkerhet och välbefinnande. Tänk vilken god gärning!

Wake up shining

2009-10-31T09:51:00.004+01:00

Igår kväll höll jag på att tappa hakan när jag tittade på Doobidoo och fick reda på att sångaren i en av min ungdoms absoluta favoritlåtar, Lit de Parade av Army of Lovers, är en av bröderna Rongedal! De där otäcka tvillingarna från melodifestivalen ni vet. Ack mina forna idoler faller sakta isär inför mina ögon. Kunde det inte räcka med att Dominika är med i "Du är vad du äter" och Alexander kommer ut som folkpartist? Michaela de la Cour kom tillbaka, allt är förlåtet!