Inatt exploderade en handgranat på ett kafé hundra meter från vår lägenhet. Möllan is the place to be! Hursomhelst så är man väldigt selektiv i vad man vaknar av för ljud nuförtiden. Sov alltså lugnt förbi dödsgranaten men vaknade en kvart senare med hjärtat i halsgropen av ett litet bebisgny på 0,001 dB från rummet intill. HJELP MITT BARN!
Igår testade vi en så kallad pysventil på Signe. Fick en kartong i present av en arbetskamrat här på kontoret. En pysventil ser ut lite som en visselpipa eller ett sugrör som är stort i ena änden. När bebisen är krystig och har gaser i magen så ska man sticka in den i stjärten (på bebisen då alltså, inte en själv). Sen ska ren magi inträffa, enligt beskrivningen. Det var med viss skepsis jag tog emot gåvan.
När vi kom tillbaka från Kristianstad vaknade Signe och var arg, spänd och röd i ansiktet. Så då gjorde vi ändå slag i saken. Upp på skötbordet, massera magen och in med pysventilen. Poooff! Det var som att släppa luften ur en ballong. Ut kom en hel massa luft + en halv massa bajs. Det skvätte lite käckt över blöja, föräldrarnas händer och skötbord. När vi tittade upp på vår bebis igen så låg hon där helt stilla och strålade med hela ansiktet. Pruttsuccé med andra ord! Undrar om pysventiler finns för vuxna?
1 kommentarer:
jag tor det går lika bra med en vattenslang.... på en vuxen alltså. eller?
Skicka en kommentar